Sverigedemokraterna är sedan länge anhängare av den “starka staten”, under förutsättningen, naturligtvis, att de själva har makten i den. Annie Lööf sade att Sverigedemokraterna hade fått nycklar till Regeringskansliet. Men de har fått mycket mer än så. Enigt Tidöavtalet deltar de i regeringsarbetet på samma villkor som de tre regeringspartierna. De har visserligen inga ministerposter, men det gör varken till eller från så som upplägget ser ut. SD är med från diskussion, förslag, utredning och fram till beslut och verkställande.
Jimmie Åkesson har samma inflytande över regeringspolitiken som de andra tre partiledarna i och med att han sitter i det “inre kabinettet”, en ny institution som kan betraktas som regeringens verkställande utskott…
Den statliga kontrollen drabba oss alla. Men värst blir det för dem som i Tidöavtalet går under benämningen “utlänningar”. Vi får en form av inhemsk apartheid med en grupp människor som inte har samma mänskliga rättigheter som majoriteten, som av staten anses vara i större grad benägen till lagbrott och extremism och som sannolikt är utrustad med sämre moral än majoriteten. Denna grupp är utsatt för en rad speciallagar, bland annat för “inre utlänningskontroll”…
Om utlänningarna befinner sig längst ner på samhällets botten så befinner sig arbetarklassen, och framför allt de om råkar bli arbetslösa eller sjuka, näst längst ner. “Regeringen ska kunna föreskriva om lägre lönekrav för enskilda yrkesgrupper”, skriver man helt frankt i Tidöavtalet. De som tvingas ta emot försörjningsstöd ska utsättas för tvångsåtgärder.
Sammanfattningsvis är det alltså en auktoritär kontrollstat som nu ska byggas upp. Det här kan tyckas väldigt långt från nyliberalismens svaga stat och frejdiga marknadslösningar. Men den moderna nyliberalismen är inte längre emot en stark stat, under förutsättning att styrkan används för att gynna den ekonomiska och politiska makten, och inte går till välfärd för vanliga löntagare.
Det är till exempel helt ok att Riksbanken pumpar in 700 miljarder kronor i spekulationsbranschen för att hålla uppe börskurserna, som man gjorde år 2021. Sverige är inte ensamt i utvecklandet av en auktoritär stat, liknande saker sker både i Europa och i andra världsdelar. Det är en stark tendens i världen att den politiska makten tar till auktoritära metoder för att trycka tillbaka arbetarklassen och försöka lösa de problem man själva har skapat och som man knappt klarar av att hantera.
—Peter Sundborg, inlägg på Clartébloggen.