I Venedigs annars så grumliga kanaler kan man nu tydligt se småfisk i stim simma runt i kristallklart vatten. I Peking, New Delhi och Los Angeles har smogen skingrats och fram träder klara bilder av städerna i deras fulla vidd och djup. I Adelaide har känguruer intagit de folktomma gatorna och i London har getter tagit över parkerna när kusten lämnats klar.
Dessa makalösa förändringar har kunnat ske på bara ett par månader och visar på den starka drift som finns i naturen att befrukta och skapa bördiga miljöer för alla former av biologiskt liv. På samma gång kan vi samtidigt bli varse hur kraftfullt vi människor idkar rovdrift, inkräktar på naturen och tränger undan det som inte anses gagna oss. Det manar till eftertanke…
Coronapandemin har visat att vissa saker faktiskt är möjliga som ingen skulle ha kunnat tro för bara några månader sedan. När nu regeringar pumpar in enorma belopp för att rädda sina nationers ekonomier skulle det finnas en enorm möjlighet att som ett första steg styra bidrag efter en hållbarhetsprincip för att inte riskera att åter fastna i ett ännu mer låst ekorrhjul för att återställa tillväxtsiffrorna. Vi kommer annars inom kort att tvingas till ännu större räddningspaket för att få samhällen att överleva i den stundande klimatkrisen.
Sverige har vågat gå en egen väg i strategierna för att hantera smittspridningen och dess effekter på samhället. Sverige skulle nu också kunna gå före i en egen väg i den ekonomiska återställningen, som inte med nödvändighet skulle behöva vara till en liknande situation som innan coronapandemin. Det skulle nu om någonsin kunna finnas en möjlighet att gå mot mer av kristallklara vatten, luft utan skadliga halter av kväveoxider och minskade koldioxidutsläpp. Gunnar
—Smideman, debattartikel i Dala-Demokraten.