I sin idoga förfalskning av tillståndet i nationen får Sverigedemokraterna, högst oförtjänt, kraftfull och oavsiktlig draghjälp från medierna.
Alltså att Sverige vore ett land på undergångens rand därför att skjutepidemi råder bland ungdomliga förortsligor. Hysteri har uppstått bland våra politiker till följd av denna föreställning. De ylar om hotad demokrati, den snara nödvändigheten av militära förband på våra gator och livstidsstraff för 13-åringar.
Inför detta skräckscenario borde var och en stanna upp och tänka själv. Det räcker gott att föreställa sig en bilresa var som helst genom Sverige, helst sommartid. Vi passerar det ena välordnade samhället efter det andra med prydliga villaträdgårdar och välansade rabatter. Vi ser nya eller nedlagda fabrikslokaler, skolor, sjukhus och brandstationer, barn på en fotbollsplan, ordentligt parkerade cyklar vid en badstrand. Inga skjutande gangstrar inom synhåll, inte ens i vår föreställningsvärld.
Detta är inte bilden av en hotad nation. Det är nämligen inte så att några tusen förortsgangstrar hotar 10 miljoner svenskars välfärd, samhällsbygge och demokrati. Skjutepidemin inom gangsterligorna, så länge den nu varar, är naturligtvis ett både allvarligt och tragiskt problem. Men ett hot mot vår nationella existens? Kom igen och tänk efter!
Gangsterjournalistiken, en ny och populär journalistisk genre, suger så klart sin näring ur våldsepidemin, men är troligen i sig ett större problem. Åtminstone för demokratin.
Gangsterjournalistik är både lätt och tacksam att producera. De huvudsakliga källorna, polisen och gangstrarna själva, är visserligen notoriskt opålitliga. Å andra sidan är risken för dementier och ifrågasättande försumbar. Här erbjuds lättillgänglig såväl dramatik som tragedi.
Men med tanke på det dominerande utrymmet dessa berättelser får, med vanlig kommersiell logik (det säljer), uppstår ett intryck av att gangstrar som skjuter varandra, och ibland olyckligtvis träffar fel människor, är vårt största nationella problem. Och så skapas, utan onda avsikter, en förvriden bild av Sverige. Och en skräckslagen självbild.
SD seglar ostört på panikvågen med sin ideologi, skränande om blattarnas onda natur…
När således den kommersiella gangsterjournalistiken utan större motstånd får forma verklighetsbilden bekräftas den i grunden fascistiska människosynen att somliga medmänniskor till sin natur är brottsliga. Då borde varningsklockorna ringa. Senast de tankegångarna var i svang i Europa gällde det judar.
Om SD:s människosyn får en majoritet bakom sig hotas följaktligen demokratin på riktigt. Och där har vi ett mycket större politiskt problem än gangsterskjutningar. Det finns följaktligen ett oändligt mycket viktigare journalistiskt uppdrag än att opartiskt bedriva gangsterjournalistik.
—Jan Guillou, kolumnnist i Aftonbladet kultur.