Sverigedemokraternas omsorg om judar är lika äkta som deras omsorg om feminism. Den är en kuliss, ett verktyg, en fasad som döljer samma gamla hat som alltid funnits i partiet. Hatet mot judar förr och hatet mot muslimer, romer, afrosvenskar och samer nu.
SD bryr sig inte om judar, de använder dem. Precis som de använder kvinnor när de vill piska upp hat mot män med invandrarbakgrund eller solidaritet när det egentligen bara handlar om att vässa attackerna mot de grupper som inte passar in i deras snäva bild av Sverige. Det är ett cyniskt spel, och det har pågått länge.
Företrädare för partiet har redan hunnit förklara att de gärna kan tänka sig att be om ursäkt till andra grupper också, om det visar sig att de borde, om någon ber dem om det. Så varsågoda. Numret till kansliet finns på hemsidan.
Judar fick sin ursäkt häromdagen, framförd av Jimmie Åkesson i Almedalen, där han tog på sig rollen som den ansvarstagande ledaren som ber personligen och på partiets vägnar om ursäkt för alla de där åren då SD stod närmare vit makt än något som kan kallas demokrati.
Där stod han, synbart rörd av sitt eget historiska ansvarstagande, som om han just räddat nationen. Han bad om ursäkt och tog emot applåderna, som om några väl valda ord kunde radera decennier av hat.
Men sedan? Inte ett ord till de andra grupper partiet ägnat årtionden åt att stigmatisera och sparka på. Inte ett ord till muslimer. Inte till romer. Inte till afrosvenskar eller samer. Inte ett ljud till alla de som SD fortfarande trampar på när det går att plocka poäng hos sin publik.Partiet har byggt sin egen minoritetshierarki med kirurgisk precision. Judar överst, som de goda och lojala, de som går att lyfta fram som bevis på att partiet visst står på minoriteternas sida. Muslimer längst ner, de som ständigt ska pekas ut som ett hot, som en risk, som det främmande i Sverige.
-Gurgîn Bakircioglu, krönika i Global
Läs mer https://tidningenglobal.se/2025/18-juli-2025/sds-sa-kallade-solidaritet-riktas-aldrig-till-alla