Medan den israeliska arméns aggression intensifieras i Gaza stad och förödelsen ter sig i de närmaste fullständig, pågår samtidigt en annan israelisk offensiv, nämligen annekteringen av Västbanken….
Den israeliska politiken mot Gaza respektive Västbanken utgörs sedan 1948 av ett bosättarkolonialt projekt. Bosättarkolonialism innebär en genomgripande och långsiktig dominans. Kolonialmaktens syfte är inte enbart att kontrollera territorium och exploatera resurser, utan att omvandla de sociala, politiska, geografiska och demografiska strukturerna i det koloniserade området.
Kontroll över territorium kombineras med att minska den tidigare befolkningens fysiska såväl som kulturella närvaro. Detta kan göras exempelvis genom att minska barnafödandet, att försvåra levnadsförhållanden så att människor ”väljer” att migrera, att erodera kulturella institutioner, att tvinga människor att fly med vapenmakt eller rätt och slätt döda dem…
Hur lite palestinska liv på Västbanken är värda är också uppenbart då vi nås av FN-rapporter om palestinier som skjutits ihjäl vid vägspärrar eller slagits ihjäl av bosättare utan rättslig åtgärd…
Israel har beslagtagit, tagit kontroll och avgränsat både Västbanken och Gaza sedan 1967 och båda områdena är alltjämt ockuperade…
På Västbanken har ockupationen utförts genom territoriell fragmentering, bosättarexpansion, segregering genom lagstiftning (apartheid) och begränsad rörlighet. Den israeliska militären drog sig aldrig tillbaka från Västbanken, utan Israel har enligt Osloavtalet haft militär kontroll över större delen av Västbanken…
Vi är alla skyldiga att agera mot den sorts slutliga lösning om permanent kontroll som Israel ser framför sig.
-Helena Lindholm, professor i freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs universitet och Nina Gren, universitetslektor i socialantropologi, Lunds universitet, debattartikel i Svenska Dagbladet.