Nu är det den årliga europeiska arbetsmiljöveckan. Då vill vi ställa en fråga: vem vet bäst hur arbetsmiljön på ditt jobb ser ut? Är det en av dina arbetskamrater på industrigolvet, i livsmedelsbutiken, på äldreboendet, bygget, restaurangen eller vart du än arbetar? Eller kan en oberoende inspektör från arbetsmiljöverket veta bättre?
För oss är svaret självklart. De som arbetar på en arbetsplats är experter på riskerna där. Därför har vi fackliga skyddsombud valda av sina arbetskamrater. Eller fackligt utsedda regionala skyddsombud för mindre arbetsplatser där ingen kunnat ta uppdraget.
Skyddsombudet ser till att arbetsgivaren följer arbetsmiljölagen så att du inte blir skadad eller sjuk. Det är skyddsombudet som vet när trucken är fel lastad och kan leda till olycka. Som ser att ett luftutsug är dåligt. Att schemat inte ger vila och återhämtning.
Ett kunnigt skyddsombud förstår när en okunnig chef skapar organisatoriska och sociala problem. Det här är exempel på vad Sveriges alla skyddsombud arbetar med varje dag för att du och jag ska få gå hem hel från jobbet. Skyddsombuden gör dagligen skillnad på våra arbetsplatser, och det behövs ännu fler. Dom behöver backas upp av oss andra och ha tillgång till den fackliga verktygslådan för att vara framgångsrika.
Bara under förra året anmäldes 39 000 arbetsplatsolyckor i Sverige. 39 förvärvsanställda omkom i sitt arbete. 48 om man inkluderar elever, utländska arbetare i utländska företag i Sverige…
När verkligheten ser ut som den gör är de fackliga skyddsombuden avgörande. De ska våga ifrågasätta arbetsgivarens beslut utan att riskera anställning, repressalier eller hindras i uppdraget. För dom ska kunna våga stoppa arbetet om det krävs för att garantera liv och säkerhet.
Utan en facklig organisation i ryggen finns en risk att arbetsgivaren kan utöva påtryckningar på skyddsombudet eller de anställda att utse någon som inte ställer obekväma krav.
Högerpartierna i riksdagen har länge krävt att skyddsombuden ska skiljas från facket. Det skulle kasta svenska arbetsplatser tillbaka till förhållanden från tidigt 30-tal när arbetsplatsen var arbetsgivarens enväldiga arena. Då kunde arbetstagare behandlas lite hur som helst. Det accepterar inte vi. Vi kan inte vara nöjda förrän vi har ett arbetsliv som inte skadar, sliter ut eller gör människor sjuka.
Arbetsmiljöarbetet behöver växlas upp och det görs bäst i samverkan mellan chef och skyddsombud på arbetsplatsen.
—Victoria Dahlberg, LO-facken i Umeå, debattartikel i Västerbottens Folkblad.