Allt smått är inte gott. Det har blivit på modet att framställa både kärnkraft och kärnvapen som praktiska, lätthanterliga och “kostnadseffektiva”. Ny teknik påstås öppna för nya lösningar på gamla problem.
Klimatkrisen är så allvarlig att många nu menar att kärnkraften kan te sig som en utväg även om de ogillar tekniken. Detta gäller även till vänster i politiken, där man tidigare varit motståndare. Mest remarkabelt är av s-tankesmedjan Tiden vill ha framtida investeringar i några nya reaktorer. Kärnkraften är planerbar, i motsats till vinden, menar Tiden.
Fantasierna om civila småreaktorer bör begravas. Allvarligast är dock supermakterna USA:s och Rysslands satsning på små “taktiska” kärnvapen. De två besitter de flesta av dagens ca 14 000 vapen. De satsar nu miljarder på att modernisera och stärka dem…
Risken för förödande felgrepp ökar givetvis med antalet vapen. “Träffsäkerheten” är en illusion. En beräkning säger att 90 miljoner genast skulle kunna dö och skadas, klimatet påverkas ödesdigert.
Kärnvapenläget är ytterst labilt. Hiroshima har påmint oss om fasorna. Dagens bomber är hundra gånger så starka. “Taktiska” kärnvapen prioriteras. Desto mer beklämmande att Sverige inte ställt upp på FN-konventionen om kärnvapenförbud. Skälet för regeringen att säga nej till konventionen var uppenbart hänsyn till USA…
Viktiga svenska medier är genomgående lättsinniga. I DN högtidlighölls Hiroshima med en medioker betraktelse av Mattias Svensson – andra hot har varit ogrundade som befolkningsexplosionen, kärnvapenhotet finns nog kvar men han har slutat tänka på det…
Vi bevittnar en sörja av omedvetenhet och ointresse inför kärnkraftens och särskilt kärnvapnens långsiktiga hot mot människans överlevnad. Dags att vakna!
—Olof Kleberg, debattartikel i Dagens Arena.