År 2024 levde en statsminister i ett land i Norden som tyckte så mycket om makten, att han var villig att använda alla statens pengar för att gynna de redan inflytelserika i landet. Han brydde sig inte särskilt om skolbarnen, sjukvården eller allra minst det hotade klimatet.
I den stora staden gick det ofta muntert till, och fester ordnades för 60-åringen på de underbaraste vis. En energiminister som hette Ebba och en ickeminister som hette Jimmy, sa att de kunde ordna på bästa vis med både energifrågor och transportkostnader. De lovade att stötta statsministern genom att väva tyg till den finaste kostym för alla framträdanden som statsministern skulle göra…
Ej nog med att färgerna och mönstret var ovanligt vackra, de kläder som syddes av tyget, hade den underbara egenskapen att de var osynliga för varje människa som var odugliga i sitt ämbete. Då skulle jag kunna skilja de kloka från de dumma, tänkte statsministern, som hade litet jobbigt med sina allianspartier, och beställde genast det nya tyget.
Vävstolar sattes upp, och bedragarna Ebba och Jimmy, satte igång att väva i de tomma vävstolarna. Statsministern ville efter en tid gärna veta hur långt de kommit med tyget, men vågade inte själv gå och inspektera ifall han inte skulle kunna se tyget. Han skickade sin arbetsmarknadsminister Johan till vävsalen. Alla i landet visste ju vilken kraft tyget hade att avslöja de mindre dugliga.
Arbetsmarknadsministern besökte vävsalen med de tomma vävstolarna. Han spärrade upp ögonen och tänkte: ”Jag kan inte se någonting! Herregud, skulle jag vara dum tänkte arbetsmarknadsministern, det får ingen veta.” Han sa i stället: ”Vilket vackert tyg! Att ni kan väva av så tunna trådar!”
Nu nämnde de båda vävarna både färger och mönster av kärnor som strålade, och ministern lyssnade noga så han sen kunde säga detsamma till statsministern. Ebba och Jimmy beklagade att tyget skulle bli betydligt dyrare än vad de sagt…
Nu ville han (statsministern) själv se det fantastiska tyget, och gick till vävsalen tillsammans med de två andra. ”Är det inte magnifikt?” sa Ebba och Jimmy. Vad vill detta säga, tänkte statsministern som inte såg något tyg! Men han log sin bredaste leende och sa: ”Å, vilket vackert tyg! Vilken kraft i mönstret fast det är så tunt och fint!”…
Statsministern lät sy upp sin kostym fastän den blivit så dyr, och använde den när han skrev under Natoavtalet. En del fredsälskare tyckte han var naken…
-Maja Sandberg, insändare i Värmlands Folkblad
Läs mer https://www.vf.se/2024/04/25/statsministerns-nya-klader-06cb5/