Spelreklamen på tv och övriga media är att likna vid en flodvåg, det är noll överdrift. Särskilt vid tv-sportevenemang, där spelarna flockas, dominerar spelbolagen. Man kan nog kalla reklamen för rent skamlös när man tänker på vem den riktar sig till.
Det rapporterades 2019 från Folkhälsomyndigheten att spelmissbrukarna ökat med 100 procent på 10 år, från 24 000 till 48 000. Mest hade missbruket ökat bland kvinnor. Man undrar givetvis nu: Vilken skådespelerska eller kändis blir först i landet att representera det kvinnliga spelandet? Livstidsförsörjning på det…
De absolut korrekta siffrorna sitter ju spelbolagen på: De vet exakt vilka storspelarna är, missbrukarna, småspelarna, de ständigt återkommande, de som alltid börjar spela kring den 25:e varje månad och bränner sisådär 30-40 000 på ett dygn. Den statistiken kommer vi ju aldrig få se, givetvis.
De kan i stort sett följa spelmissbruket och spelmissbrukarna i realtid. Ibland skickar de ut varningssignaler: “Du har nu spelat i 3 timmar och 46 minuter. Vill du fortsätta?” På spelsajterna finns det telefonnummer dit man kan vända sig när, och om, man har/får problem. Det är bra, men är det på allvar?
Den senaste siffran jag hittar, från Dagens Media, är att spelbolagen under första kvartalet 2019 satsade 1,4 miljarder på reklam. Räkna själva vad det skulle kunna bli på ett år – och räkna med att Persbrandt och Wenström & Co garanterar spelbolagen att de på en nanosekund får tillbaka pengarna med råge.
Jag har läst igenom “Svenska spelbranschens riktlinjer för marknadsföring”, man blir inte jätteimponerad: “Marknadsföring ska vara vederhäftig och inte vilseledande.” Jaha. “Måttfullhet ska iakttas vid marknadsföring.” Säger dom det. “Marknadsföringen ska inte utformas så att den upplevs som påträngande.” Skall man skratta – skall man gråta?
Forskning vid Lunds universitet visar att självmordsrisken bland spelmissbrukare är 15 gånger större än hos befolkningen i stort.
—Johan Croneman, TV-krönika i Dagens Nyheter.