“Jag menar att den måste bort i svensk politik därför att den är förödande”, sa Stefan Löfven om blockpolitiken i en intervju i SvD 2016. Och nog har han fått bort den – så till den milda grad att han tvingat Vänsterpartiet att gå i rasande opposition mot en socialdemokratisk regering…
Stefan Löfven är mycket riktigt en väldigt märklig strateg, så märklig att han tycks ha trollat bort verklighetsuppfattningen hos sin egen partistyrelse: Socialdemokraterna bara krymper och krymper för varje val, det rödgröna blocket likaså, och ändå får han sitta kvar. Han anses, eller har i alla fall ansetts fram till misstroendeförklaringen i måndags, “bra på att förhandla”…
Den förnärmade häpenhet som statsministern och hans frilansande chefsideolog Annie Lööf uppvisade på sin presskonferens i söndags var kanske inte ens spelad.
De båda fattar nog inte hur förbannade särskilt unga människor blir när makthavarna driver på för marknadshyror, detta i ett land som redan helt frivilligt har avvecklat enorma delar av det gemensamma bostadsbeståndet.
Löfven och Lööf ser inte framför sig några enskilda väljare längre, bara klasskollektiv, och tyvärr då bara ett enda sådant: den bostadsägande, friskoleväljande medelklassen. Den samhällsgruppering som tidigare, under blockpolitikens mer klarsynta epok, gick under benämningen “borgerligheten”.
—Thomas Engström, kulturartikel i Aftonbladet.