Demokratin i Bolivia är under attack och omvärlden står tyst… Den 21 oktober 2019 – dagen efter det vunna valet – blev Bolivias president Evó Morales avsatt genom en militärkupp. Idag, nästan ett år senare, styrs Bolivia av den konservativa och reaktionära senatorn Jeanine Añez som interimspresident utan att ha fått en enda röst. Under tiden har Bolivias naturtillgångar pumpats ut till multinationella företag och 36 av kuppens motståndare har kallblodigt dödats av militärjuntan. Under ett år har Añez skjutit upp tre nyval efter militärkuppen på Morales – omvärlden har svikit demokratin i Bolivia.
Situationen i Bolivia är inte enkel. Landet har sedan länge brottats med en extremt hög fattigdom och analfabetism. Socialisten Evó Morales blev demokratiskt vald vid valet 2006 och har under sin tid vid makten lyckats halvera fattigdomen samt utrotat analfabetismen. Morales var även den första presidenten som faktiskt tillhörde den sydamerikanska urbefolkningen, en grupp som ständigt förföljs av högerfascisterna i Bolivia än idag. Morales har gjort det ingen lyckats med – aktivt förbättrat livsvillkoren för urbefolkningen och gjort dem till en del av medelklassen.
Kritiker mot Morales hävdar att han rörde sig mot en auktoritär riktning genom att ändra konstitutionen för att kunna sitta kvar längre vid makten. Denna kritik kom dock olyckligen att användas som politiskt slagträ av den USA centraliserade organisationen OSA som hävdade – utan legitim bevisning – att Morales fuskade till sig valvinsten 2019. Idag kan vi med facit i hand slå fast att misstron mot Morales valvinst hade ett politiskt syfte…
Morales var inte en perfekt ledare. Han har vid flera tillfällen använt sig av nationalism för att legitimera en fientlig handelspolitik mot bland annat folket i Chile. Som socialdemokrater tar vi aktivt avstånd från den typen av anti-socialistisk politik. Vad som dock är skrämmande i Bolivia är inte det faktum att Evó Morales vann valet 2019. Det som bör skrämma omvärlden är att militärkuppen mot Morales var utomordentligt välplanerad och hade en tydlig politisk agenda.
—Ismail Quttineh, María José Castro,Leith al-Bayati, Sanna Moradi, Internationell Ledare och Hannes Pakarinen, debattartikel i Dagens Arena.