Den senaste tiden har frågan väckts hur hållbart det svenska skogsbruket egentligen är utifrån ett klimatperspektiv. I det läget gör branschen allt för att ge anledning till att också ifrågasätta skogsbruket ur ett socialt hållbarhetsperspektiv.
Ett exempel är Stora Ensos nya affärsstrategi där bolaget valt att inte förnya kontrakten med ett par väletablerade lokala entreprenörer, vars personal bor, lever och verkar på landsbygden i Värmland och Dalarna. Detta har man gjort för att istället låta arbetet utföras av en ny entreprenör från en annan del av landet, som väljer att bemanna skogsmaskinerna med migrantarbetare från Rumänien.
Maskinförarens etnicitet är i sak oviktig, men den effekt det får på lönebildning och lokalsamhälle när maskinföraren är en migrantarbetare går inte att blunda för. Detta vet vi efter att ha sett samma utveckling inom skogsvården, vilket nu riskerar bli verkligheten även för maskinsidan.
Vi vet av erfarenhet att migrantarbetare jobbar under helt andra förutsättningar än lokalt anställd personal. De lever under det ständiga hotet av att “skickas hem” om de ställer avtalsenliga krav vilket gör att de nästan aldrig vågar kontakta facket om det sker ett brott mot kollektivavtalet…
Men det får också en förödande effekt för lokalsamhället. Det jobbar ungefär 14.000 människor i skogsbruket. Den absoluta majoriteten av de människorna bor och lever nära skogen, där skogsjobben är en central del för lokalsamhället.
Vad får det för effekt på svensk landsbygd när de få arbetstillfällen som finns inte längre kommer lokalbefolkningen till dels? Vad gäller exemplet med Stora Ensos agerande ställer det också en annan mycket viktig fråga på sin spets. Skogsbranschen har alltid sagt att det är svårt att hitta personal som kan köra skogsmaskin och bli lönsamma efter tre år (!) på naturbruksgymnasium. Men i detta fall verkar skogsbolaget Stora Enso och entreprenören Magnus Thor anse att det räcker med 10 veckor innan migrantarbetarna från Rumänien är lönsamma…
I generationer har arbetare i skogslänen fyllt skogsbolagens kassor och brukat deras skogar, men nu kastas de ut. När andra branscher talar om omställning, utveckling och kompetens reser skogsindustridirektörerna runt för att hitta allt billigare arbetskraft i fattiga länder.
—Per-Olof Sjöö och Madelene Engman, GS Facket, debattartikel i Arbetet.