I veckan kom beskedet att Skolinspektionens före detta generaldirektör Ann Marie Begler går in som styrelseledamot för nordens största friskolekoncern, Academedia. Därmed följer hon, som skolforskaren Jonas Vlachos påpekade på Twitter, Skolverkets före detta chefsjurist och Skolverkets före detta kommunikationschef som redan låtit sig köpas av samma bolag…
I undersökning efter undersökning har svenska väljare från höger till vänster uttryckt sitt motstånd mot vinster i välfärden. Vilket inte är konstigt eftersom idén strider mot såväl en liberal som en socialdemokratisk och konservativ politisk uppfattning, samt mot varje rimlig privatmoralisk hållning. De som upprätthåller systemet är ett antal riksdagsledamöter från M, KD, L, C och SD, samt givetvis bolagens ägare och lobbyister.
Det går inte att förklara den politiska lamheten inför det som pågår i den svenska “marknadsskolan” med annat än korruption och pengar. Kopplingarna mellan de politiska partiernas ledningsskick – från moderaterna till socialdemokraterna – och välfärdskapitalet är många och intima. Lägg till den kanske viktigaste historien om svensk politik i modern tid, den som ännu är i stort sett oberättad. Beskrivningen av hur den svenska näringslivshögern lobbade mot Sverigedemokraterna och fick dem att på nio månader byta fot i frågan om vinster i välfärden, och därmed säkrade en majoritet i riksdagen för överskådlig framtid…
Om gårdagens handslag mellan kapital och politik handlade om att ge industriföretag rabatter och anpassade skatter, så handlar dagens om att fortsätta få casha in på den bisarra svenska marknadsskolan – och förvandla våra skattepengar till höga vinstmarginaler.
Resultatet? Välfärdskapitalet håller svenska skolan gisslan, bortom folkvilja och medborgarintressen och de som får betala är som vanligt barnen. Jaja. Jorden håller ju ändå på att brinna upp, ungarna har ändå inte mycket till framtid. Skål för börskurserna och bananrepubliken Sverige!
—Karin Pettersson, Aftonbladet Kultur.