Facken rasar, men beskedet att regeringen lägger ner den av S-regeringen sjösatta utredningen om karensdagen och istället inleder en egen var verkligen löjligt förutsägbar.
Att högerpolitiker som själva kan välja att jobba hemifrån vid minsta lilla indikation på snuva, själva inte jobbar på en arbetsplats där de dagligen utsätts för smitta av olika slag och därtill aldrig axlar det ansvar över äldre och sköras liv och hälsa som exempelvis sjukvårds- och omsorgspersonal gör, inte fattar värdet i en slopad karensdag.
Att samma högerpolitiker som själva i imponerande omfattning ertappats med fusk och utnyttjande av regelverk för egen vinning, menar att det krävs funktioner i sjukförsäkringen för att, som äldre-och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) formulerar det i ett uttalande till tidningen Arbetet på torsdagen, “motverka omotiverat hög korttidssjukfrånvaro”.
Hur avgör man vad som är omotiverat? Genom att ta ut så mycket i ett karensavdrag att bara den som är helt utslagen av sjukdom stannar hemma i sängen?
I en interpellationsdebatt i riksdagen före jul förklarade Tenje att man, när man överväger förändrade självrisker i sjukförsäkringen, måste “ta hänsyn till de risker för samhällsutvecklingen som försämrade arbetsincitament innebär”.
På vanlig svenska betyder det att från politiskt håll tvinga speciellt lågavlönade att känna efter extra noga om de verkligen måste vara hemma. Bygga upp ekonomiska hinder som känns mest i plånboken hos den som inte ens en jobbmånad utan frånvaro får pengarna att räcka ens till det nödvändigaste…
Det “lilla” kruxet är att den där gruppen som ska pressas att gå till jobbet även när de vaknar krassliga till stor del består av dels människor som inte kan jobba hemifrån, dels av yrkeskategorier som jobbar i direkt kontakt med bland annat fysiskt sköra äldre. Sköra äldre av vilka det dog tusentals främst i början av coronapandemin när smittan tog sig in på äldreboenden och i hemtjänsten. Innan den dåvarande regeringen tillfälligt slopade karensdagen.
Och det går inte ens att beskylla dessa yrkesgrupper för att vara egoister som sätter sin egen ekonomi framför omsorgen om människorna de jobbar med, om man nu skulle vilja det.
För om människor vet att deras arbetsplats redan är underbemannad och personalen går på knäna och att deras sjukfrånvaro skulle innebära att en lika sliten arbetskamrat måste ta flera extrapass, då tar det emot att sjukanmäla sig.
—Susanne Sjöstedt, ledare i Värmlands Folkblad.