Elpriserna. Regeringen framstår som helt handfallen när det gäller de skenande elräkningarna. Utsatta företag vet inte ens när de ska få något stöd och hushållen får stöd först i februari för tidigare elräkningar men då bara halva Sverige. Kritiken är hård även inom de regerande partierna. Nationellt krisläge råder – men Ebba Busch ser mest vettskrämd ut när hon utfrågas om elpriserna. Hon inser att hon och övriga Tidöpartier lovade på tok för mycket i valrörelsen.
Klimat och miljö. Regeringen ger upp klimatambitionerna och får svårt att nå målen för 2030. Finansministerns ord har nästan blivit bevingade: Når vi inte klimatmålen så når vi dem inte. Där finns en arrogans. Samtidigt skär samma regering dramatiskt i budgeten för naturvården. Tidöregeringen faller snabbt i förtroende. Inte på grund av avgångar eller personliga haverier utan av rent sakpolitiska skäl. De lovade för mycket och blundade medvetet för svårigheterna och de står handfallna med oroliga ansiktsuttryck inför dessa kriser…
Välfärden. Sjukvården knäar. Behoven är enorma av mer resurser till vård och omsorg. Alla experter och tänkande människor inser hur stort detta problem är, både på kort och lång sikt. Men regeringen gör nästan ingenting åt det. Nästa år kan bli de stora krisernas år inom vård och omsorg. Och regeringen står handfallen.
Brottsligheten. I veckan höll regeringen en tidig presskonferens om de utredningar som ska sjösättas kring anonyma vittnen och visitationszoner. Men anonyma vittnen har redan utretts varvid det visade sig att de länder som har den lagstiftningen – t ex Norge – praktiskt taget aldrig använder den…
Utredningarna verkar mest vara till för att glädja Jimmie Åkesson, som på sista tiden haft svårare att exploatera något missnöje eftersom han har makt över sittande regering. Bugandet för Turkiet. Många väljare, även inom borgerligheten, generas av den svenska utrikespolitik som har ett Natomedlemskap som överordnat mål, kosta vad det kosta vill av förödmjukelser inför den auktoritära turkiska regimen.
Så var står vi? Tidöregeringen faller snabbt i förtroende. Inte på grund av avgångar eller personliga haverier utan av rent sakpolitiska skäl. De lovade för mycket och blundade medvetet för svårigheterna och de står handfallna med oroliga ansiktsuttryck inför dessa kriser. Och kanske har ni märkt att statsminister Ulf Kristersson mycket sällan låter sig intervjuas i någon direktsändning? Intrycket är faktiskt att han gömmer sig.
-Göran Greider, ledare i Dala-Demokraten
Läs mer https://www.dalademokraten.se/2022-12-20/regeringen-lamslagen-infor-fem-kriser