Uppslutningen kring svensk public service håller på att rämna. Angreppen orkestreras med ord som utförsäljning och nedläggning, och för det som blir kvar återstår styrning och censur. Det låter som om det förflutna kommit tillbaka.
För ett halvt sekel sedan attackerade svenskt näringsliv i armkrok med högerpartiet den statliga radion och tv:n. Nystartade Rapport betraktades som vänsterns megafon…
När nu Moderaterna i Stockholm antagit en motion som kräver att public service ska läggas ned så har mumlet i kön hörts högt och tydligt. Redan förra året blev diskussionen om den skatt som ersatt licensen hetsig i Moderaternas riksdagsgrupp. Kritiken mot public service hördes både i riksdagshuset och ute i landet…
Samtidigt har Sverigedemokraterna ifrågasatt public service i åratal utan att någon reagerat, och nu exploderar det. Häromveckan enades 15 SD-distrikt om att kräva utförsäljning av SVT2 och P3 samt en total översyn av public service. Camilla Karlman, ordförande i Blekinge, vill förbjuda satir om politik och politiker i public service, och här ligger faktiskt Donald Trump i lä.
Plötsligt händer det, som sagt. Och att stödet för public service minskat kommer sig inte bara av ett nytt politiskt landskap, utan är till viss del självförvållat. Inte minst av SVT som i åratal valt att kommersialisera sitt programutbud. Nu senast missade man den stora EU-debatten från Bryssel, och valet som helhet har färre sändningstimmar än Melodifestivalen. Ishockey-VM breder ut sig överallt, och i backspegeln skymtar program om människor som gifter sig vid första ögonkastet och om feta hundar. Det blir som provokationer som får kritiker både till höger och vänster att vakna till liv.
Självmål som det heter i sportens värld. Och tajmingen kunde inte vara sämre.
– Jan Scherman, Aftonbladet Kultur