SVT:s utrikeskorrespondent Fouad Youcefi gick efter stormningen av Capitolium så långt som att, på Twitter, förklara att det var polariseringen som tog livet av polismannen utanför kongressen. Den polisman som de uppjagade Trumpannhängarna slog ihjäl med en brandsläckare.
I SVT:s Agenda-studion fick han medhåll av sina kollegor: det grundläggande problemet vi ser är polarisering. Även om journalisterna på SVT självklart är medvetna om att det fysiska våldet dödade polismannen, så följer argumentationen en logik där meningsskiljaktigheter antas vara problematiska och rentutav farliga.
Grundläggande samhällsproblem förklaras från ledande journalister, exempelvis på Sveriges Television, med att människor inte lyssnar tillräckligt på varandra och att det som saknas är förståelse för varandras argument. Vilka argumenten än är.
Problematiskt med resonemang om polarisering är att vänstern snarast har blivit allt mindre radikal, åtminstone i Sverige… Samtidigt har socialdemokrater, konservativa och liberaler sedan åttio- och nittiotalen i stort sett drivit samma typ av nyliberal politik där åtstramningar, skattesänkning och marknadslösningar setts som svar på i stort sett alla problem. De enorma klassklyftor som delvis byggdes bort under efterkrigstiden har som en konsekvens kommit tillbaka.
Många väljare har desillusionerats av de små skillnaderna mellan de stora politiska maktblocken. Trots stundtals hårda debatter, som åtminstone i media skapat en bild av stora skillnader, eller politisk polarisering, har det spelat relativt liten roll vilket parti man röstat på…
När journalister talar om att problemet i USA är polarisering, så blir socialdemokrater som Bernie Sanders ett lika stort problem som QAnaon. Det är en fullständigt orimlig förklaring.
—Victor Pressfeldt, debattartikel i Göteborgs-Posten.