Kampen mot minimilöner förlorades sannolikt 1993  

Precis före jul skrev också LO, TCO, Saco och tunga företrädare för arbetsgivarna ett öppet brev till regeringen och statsminister Stefan Löfven (S) med en ilsken uppmaning om att med alla medel försöka stoppa förslaget.

Men trots att det finns en politisk enighet om att skrota idén om en minimilön talar mycket för att motståndet är dödfött.

Och då handlar det inte bara om att starka krafter (bland annat flera tunga europeiska fack) ute i Europa är för förslaget. I det svenska EU-medlemskapet saknas nämligen även juridiskt skydd av den svenska arbetsmarknadsmodellen.  Med de vindar som blåser i EU finns det en risk för att den svenska modellens försvarare får allt svårare att stå upprätta.

Under medlemskapsförhandlingarna 1993 försökte den borgerliga regeringen och den ansvariga ministern Ulf Dinkelspiel (M) få garantier för att Sverige skulle få behålla rätten för arbetsgivare och fack att sluta avtal om villkoren på arbetsmarknaden.

Men det misslyckades. Fikonlövet, som skulle skyla tillkortakommandena, blev ett brev från EU-kommissionären med ansvar för sysselsättning och socialpolitik, irländaren Pádraig Flynn.

Han försäkrade att EU skulle respektera “svensk praxis”. Med den avsiktsförklaringen fick Sverige nöja sig. Något rättsligt skydd för att behålla den svenska modellen blev det aldrig…

Juristerna skulle också kunna ta hänsyn till skrivningar i EU:s sociala pelare där det står att oberoendet för arbetsmarknadens parter ska respekteras och att hänsyn ska tas till nationell praxis. Att EU-domstolen ska ta sådana hänsyn har vädrats från flera håll.

Men den senaste tidens agerande från svenska fack och arbetsgivare, som präglas av viss panik, tyder på att det är ett halmstrå som man inte vågar förlita sig på.

För den svenska modellen kan det till sist visa sig att de där medlemskapsförhandlingarna för snart trettio år sedan var ödesdigra.

Med de vindar som blåser i EU finns det en risk för att den svenska modellens försvarare får allt svårare att stå upprätta. Och det är ingen idé för dem att slå en signal till Pádraig Flynn. Han avgick 1999.

Lena Hennel, artikel i Arbetet.