Nationaldagen har firats på många platser i landet. Än är Sverige en suverän nation. Samtidigt håller våra politiker på att överlåta 17 områden i Sverige till den amerikanska militärmakten, som kan förfoga över dem redan i år om riksdagen säger ja till DCA-avtalet den 18 juni och genomför den största utrikespolitiska förändringen någonsin.
Frågor om eller kritik mot DCA-avtalet har på regeringsnivå bemötts med nedlåtande kommentarer och förakt. På lokal nivå har riksdagspolitiker bjudits in till dialog. Responsen har varit minimal. Brev med frågor till våra folkvalda har fått noll eller ytterst få svar.
Vi som har läst DCA-avtalet och satt oss in i frågan borde välkomnas av politikerna med våra synpunkter och frågor. Frågor om hur det amerikanska övertagandet kommer att påverka säkerhet, djurhållning, jordbruksmark, jakt, fiske och rekreation väntar ännu på svar från politikerna.
Enligt avtalet får USA “obehindrad tillgång” till svenskt territorialvatten, territorium och luftrum. Det handlar alltså inte enbart om 17 isolerade militäranläggningar. Anser den amerikanska militären att mer utrymme behövs får den även tillträde till allmän och privat mark. Kan våra gårdar och tomter plötsligt ses som amerikanskt territorium?
Avtalet öppnar för placering av vapen av skilda slag, inte minst kärnvapen, samt för militär personal med anhöriga, som dessutom får immunitet mot svensk lag. Det reser frågor om rättssäkerheten i landet.
De folkvalda verkar inte själva veta hur avtalet ska tolkas och har därför inga svar att ge oss. Då avtalet saknar analyser och konsekvensbeskrivningar, vilket många remissinstanser redan påpekat, är det enda rätta att bordlägga beslutet den 18 juni.
Politiker och övriga medborgare måste få sanningsenlig och konkret information om avtalets innebörd och konsekvenser. En förändring av den här digniteten måste debatteras öppet och inte hanteras som en struntsak, som folk inte har med att göra. Frågan om svensk suveränitet angår alla medborgare i Sverige.
—Kerstin Dahlberg, Kicki Myrberg, Annika Ekman och Gudrun Schyman. Tidningen Syre.