Partiernas bristande förankring i samhället kompenseras av opinionsundersökningar. Demokrati blir sifokrati. Medborgarnas uppgift blir att förhålla sig till ställda frågor, inte att formulera frågorna själva, vilket måste vara grunden i en deltagardemokrati.
När gräsrotsaktivisterna försvinner blir medierna kanalen att nå ut i, det må sedan gälla DN Debatt eller Facebook. Makten samlas hos partiledningen, när dessa inte utmanas underifrån i en intern demokrati.
För att bygga partiets varumärke krävs ett ansikte. Partiledarna blir fotomodeller som ska sälja budskap som den centrala partiapparaten tillsammans med pr-byråer klurat ut utifrån opinionsundersökningar. Partier blir synonyma med sina partiledare och partiets uppgift blir att sälja in partiledaren. Ja-sägare premieras. Starka röster och kritiker blir ett hot mot partistrategin. Ju mer strålkastarljus på partiledaren desto mer medieskugga för resten.
Väljarna blir konsumenter som betalar med sina röster. Fler röster garanterar mer pengar från det offentliga partistödet. Pengarna blir levebröd för en allt större del av partiets aktivister.
– Robert Mathiasson, Kommunistiska Partiets ordförande – i Dagens Samhälle