Which side are you on?
Jag var på väg hem från Eskilstuna en sen fredagseftermiddag för många år sedan. Det var på den tiden jag drog löstrailers som enbilsåkare och jag hade haft en usel vecka. Nu såg jag fram mot att åtminstone få komma hem till middag och lite fredagsmys. Då ringde dragbilsförmedlaren.
“Jag behöver sex bilar nu i kväll. Ni ska lasta på Vaplans mekaniska verkstad norr om Östersund. Sen ner som ett skott och stå i Göteborg till på måndag morgon!”
Det var mer en order än en fråga och han kände ju till min dåliga vecka. I Västberga kopplade jag en tomtrailer, mötte upp de andra fem och körde norrut. Regnet som fallit hela dagen gick över i ett tätt snöfall och vinden drog upp stora drivor på vägen.
Det rullade ändå på och vi stannade och fikade och snackade bort en timme i Harmånger. Men alla hade nog redan jobbat sina lagliga timmar och senare syntes det på spåren i snön att någon varit över på fel sida av vägen flera gånger…
Alla hjälptes åt att lasta de stora välvda stålplåtarna och på lördagskvällen körde vi söderut. När vi tröskade oss genom landet, mestadels i snöstorm, hade vi varit i gång i mer än ett dygn. Till sist, sent på söndagskvällen, kunde vi ställa av trailrarna i Göteborgs hamn. Chefen ringde och berömde och var jag stolt över att ha klarat uppdraget och tjänat några kronor.
I dag är jag inte det. Vilka risker utsatte vi oss inte för genom att bryta mot allt vad arbetstidsregler och arbetarskydd heter?
Nu är de svenska enbilsåkarna med dragbilar nästan borta. Speditörer, dragbilsförmedlare och inte minst industrin tjänade stora pengar. Medan de flesta av oss gick i konkurs trots allt vårt slit.
I stället har utländska åkerier tagit över och många av dem bryter mot alla lagar och regler. Ofta med chaufförer som bara får betalt när bilen rullar – och de kan bli stående i veckor på en parkering.
Så vad har mitt tidigare dragbilsliv gemensamt med dagens utländska, lika olönsamma, dragare? Bristen på organisering.
Tänk på det du som tycker att du inte har råd att vara med i facket. “Marknaden” har ingen “självläkande kraft”, vilket många tror. Utan organisering är vi ingenting. Eller som Pete Seeger sjunger: “Which side are you on boys, which side are you on?”
—David Ericsson, krönika i Transportarbetaren.