Pandemins påverkan på arbetsmarknaden är dramatisk. Antalet långtidsarbetslösa är nu uppe i rekordhöga 180 000 personer. Inom några månader riskerar vi att behöva lägga till ytterligare över 100 000 personer till dessa.
Långtidsarbetslösheten väntas fortsätta öka och den växande gruppen som saknar en gymnasieutbildning kommer ännu längre bort från arbetsmarknaden och möjligheterna till att få ett jobb.
Behovet av utbildning och andra kompetenshöjande insatser ökar. Samtidigt får arbetsgivarna allt svårare att rekrytera personal.
I detta läge, när samhällsekonomin hackar och människor riskerar att förlora möjligheten att bidra och känna delaktighet i samhällets återstart, fortsätter omstöpningen av Arbetsförmedlingen med förödande konsekvenser. Trots att varningsklockorna klämtar allt högre…
I verkligheten har neddragningarna på Arbetsförmedlingen som en följd av Januaripartiernas reformeringsexperiment gjort att allt färre arbetslösa har möjlighet att få ta del av stödinsatserna, eftersom Arbetsförmedlingens kontor i rask takt har försvunnit och personalen har sagts upp.
Redan tidigare har Arbetsförmedlingen larmat om att man saknar medarbetare för att effektivt kunna hantera kortsiktiga satsningar, eftersom myndigheten brandskattats på sina resurser.
De som befinner sig längst ifrån arbetsmarknaden omfattas inte heller av matchningstjänsterna vilket tyder på att reformeringen utvecklat systemet för de som står närmare arbetsmarknaden…
Fram träder bilden av en reformering som var illa planerad från början, men som ingen vill backa ifrån nu på grund av politisk prestige.
—Britta Lejon och Åsa Johansson, debattartikel i Arbetet.