Ord som ”avskyvärt”, ”horribelt” eller ”fruktansvärt” känns nästan futtiga när små barn skjuts i huvudet av israeliska soldater, när befolkningen systematiskt svälts till döds, när människor tvingas dricka förorenat vatten eftersom det är förenat med livsfara att leta efter tjänligt vatten.
Men det är kanske inte heller fler ord som behövs just nu. Vad som behövs är handling. Handling för att hjälpa alla som fortfarande plågas i Gaza, handling för att isolera den israeliska regeringen och få ett stopp på folkmordet.
Den senaste tiden har vi hört många ord från den svenska regeringen och från regeringar i andra länder. Man har, som det brukar heta på politikerspråk, ”skärpt tonläget” mot Israel. Några regeringar, till exempel Frankrike och Storbritannien har även aviserat att de kommer att erkänna Palestina. Det är bra, även om det verkligen är i senaste laget, men fortfarande görs skrämmande lite.
Ett tydligt exempel är att flera länder som skärpt tonläget fortfarande exporterar vapen till Israel. Trots det pågående folkmordet är Israel den 15 största mottagaren av vapen i världen. Det är framför allt två länder som står för den största delen av vapenexporten: USA och Tyskland.
Att USA, med dess historia av att vara väldigt Israelvänliga och med en galen president vid makten, är den största exportören förvånar kanske ingen. Kanske inte heller att Tyskland, som fortfarande tycks känna någon diffus skuld mot Israel på grund av Förintelsen, står för omkring en tredjedel av Israels vapenimport.
Sverige står för en i sammanhanget mindre del av vapenförsäljningen, men likväl tillhör vi också den tvivelaktiga grupp av länder som fortsatt att sälja vapen…
Enligt Svenska freds har svensk vapenexport till Israel ökat från 4,7 miljoner kronor 2022 till 21,4 miljoner kronor 2024. Samtidigt har Försvarets materielverk tecknat miljardavtal med ett dotterbolag till Israels största vapentillverkare Elbit Systems.
-Valdemar Möller, ledare i Syre