Västeuropa genomgår en våg av militarisering som man inte sett sedan andra världskriget. Övertygelsen om att konflikter endast kan lösas med militärt våld genomsyrar den europeiska samhällsdebatten…
När EU:s utrikespolitiska chef Josep Borrell skulle sammanfatta EU:s geopolitiska agenda på säkerhetskonferensen i München i februari målade han upp ett dystert scenario för europeiskt och västerländskt ledarskap i världen.1 Han pekade ut fyra punkter som visar hur Västvärldens så kallade liberala internationella ordning genomgår en strukturell kris…
Borrell var tydlig i sitt konstaterande. Om de nuvarande globala geopolitiska spänningarna fortsätter att utvecklas i riktningen “väst mot resten”, riskerar Europas framtid att bli dyster. Den västerländska dominansens era skulle då vara över.
Men även svaret från EU:s utrikespolitiska chef var tydligt. I en period av växande osäkerhet blir upprustning ett allt viktigare svar på framväxande hot. En strategisk väg att gå för att upprätthålla Västvärldens säkerhet och ledarskap på den internationella arenan är att öka militariseringen. Som Borrell sa, att massivt förstärka EU:s kapacitet när det gäller säkerhet och försvar och bygga upp en starkare och mer motståndskraftig europeisk försvarsindustri.
Borrells slutsatser är ingen slump. Västeuropa genomgår en våg av militarisering som man inte sett sedan andra världskriget. De västeuropeiska samhällena mobiliseras för krig. Ett kärnvapenkrig har inte varit så nära sedan Kubakrisen 1962. Övertygelsen om att konflikter endast kan lösas med militärt våld genomsyrar den europeiska samhällsdebatten…
Militärer och militärexperter gör sig oumbärliga som uttolkare av konflikter och samhällsfrågor i tv, radio och tidningar. Det har blivit allt vanligare att politiker från höger till vänster poserar i militära miljöer.
Samhällsproblem som tidigare bemöttes med sociala och politiska åtgärder hittar idag militära lösningar, som övervaknings- och ansiktsigenkänningssystem och militariserade zoner. Det militärindustriella komplexet, som gemensamma intressen mellan krigsmaterielindustrin, militären och politikerna, etablerar sig som en strategisk politisk aktör…
Sedan Rysslands annektering av Krim 2014 har Europa genomgått en anmärkningsvärd förändring i sin “tysta nedrustning”: försvarsutgifterna, som uppgick till 235 miljarder dollar (1,47 procent av BNP) 2014, uppgick till 347 miljarder dollar (1,85 procent av BNP) 2023 och förväntas stiga till 380 miljarder dollar 2024.3.
I Sverige har högerregeringen sammantaget, med tidigare beslut och årliga uppräkningar, ökat anslagen till det militära försvaret med mer än 27 miljarder kronor mellan 2023 och 2024, en ökning med 28 procent. Därmed har anslagsnivån fördubblats sedan 2020.
-Francisco Contreras, essä i Parabol
Läs mer https://www.parabol.press/nar-vast-rustar-for-krig-mot-det-globala-syd/