Både pandemin och de hastigt uppblossande NATO-debatten visar att folk och samhället är beredda till stora förändringar om ett hot upplevs som stort och påtagligt. De visar också att “man måste ge folk hopp” och “visa på positiva alternativ” inte alls är en förutsättning för att få folk att ändra beteenden, något som miljö- och klimatrörelsen byggt sina strategier på under de senaste decennierna. Det viktigaste är att man slutar behandla den vuxna befolkningen som barn, som inte tål att höra sanningen.
Under lång tid har stora delar av miljö- och klimatrörelsen, och ännu mer den “gröna politiken” använt sig av ett positivt narrativ om den omställning som behövs, där huvudbudskapet är att det är ganska enkelt att lösa miljö- och klimatproblemen. Du kommer inte bara få åka bil i framtiden utan den kommer till och med styra sig själv, flygplan eller hyperloopar går på vätgas och mat kan odlas i laboratorier så att vi kan lämna naturen i fred. I huvudsak löser sig det hela med Grön Tillväxt, cirkulär ekonomi och lite nudging. Några förändringar i livsstil är egentligen inte nödvändiga.
Även många av de som innerst inne vet att omställningen kommer att bli svår menar att man inte skall stöta bort folk genom att tala om hur svårt det skall bli… Man använder sig av förenklade populärpsykologiska tankar om hur man motiverar folk som möjligen, möjligen stämmer när man skall motivera ett barn att läsa läxorna, eller gå upp ur sängen.
Samtidigt bedrar man sig själv med de positiva budskapen. Det börjar som en strategi, men när man hasplat ur sig samma positiva budskap gång på gång, och får positiv feedback av åhörarna eftersom folk blir mer entusiastiska av att få ett positivt budskap än ett negativt, så börjar man själv tro på det man säger…
De senaste trettio årens utveckling visar dock att strategin är helt felaktig. Ett övertydligt exempel på det är både den folkliga opinionen mot ökade el- och bränslepriser och det politiska svaret på de trots allt blygsamma kostnadsökningar dessa innebär, där partierna bjuder över varandra i hur man skall kompensera folket. Ett bensin- eller dieselpris på 25 kronor litern är verkligen i minsta laget om man verkligen vill påverka användningen av fossila bränslen.
—Gunnar Rundgren, inlägg på egna bloggen Trädgården Jorden.