Nu är alltså historien glömd. Och myterna om krångel och byråkrati som förstör för såväl stora som små företag har blivit sanningar. Det är som om arbetsrättens kritiker glömmer eller förtränger hur det faktiskt ser ut i dag. I småföretagen är de anställda lika utsatta som tidigare. Och i den globala världen med sina gigantiska multinationella bolag flyttas företag och arbetsplatser läggs ned snabbare och enklare än någonsin. Multisar som jagar runt från land till land för lägsta löner, svagaste fackklubbar och lägsta bolagsskatter är ett känt fenomen.
Nya arbetsskador florerar fritt, såsom stress och utbrändhet, hela vägen till fortsatta fysiska skador. Förra året förolyckades 50 personer på jobbet. De senaste åren har dödsolyckorna ökat, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.
Är det anpassning till de nya lättrörliga gigantiska internationella bolagen, som nedmonteringen av arbetsrätten gäller? Och bejakande av småföretagens mångåriga gnäll över trygghetsregler och krav på förhandlingar före beslut?
I så fall är den “modernisering” det nu talas om i överenskommelsen mellan de fyra partierna i vänster–mittenfältet ingenting annat än en dramatisk tillbakagång till den historiska tid då arbetsgivarna bestämde med oinskränkt makt. En tid då anställdas delaktighet och rättssäkerhet inte ansågs betyda något för företagens utveckling och tillväxt.
I detta nysvenska politiska språkbruk betyder alltså modernisera mer makt till dem som redan makten innehar. Såsom det var förr.
– Jan Scherman i Dagens Arbete