Under fältresor, i samtal med kollegor i några av världens svåraste humanitära situationer och när jag möter kvotflyktingar i Sverige, blir det tydligt vad som står på spel när politiska förslag presenteras inför valet 2026 om att helt stoppa kvotflyktingar till Sverige…
I en by i Uganda har antalet flyktingar blivit fem–sex gånger fler än de bofasta invånarna. När det internationella biståndet skurits ned har vård och skola dragits in, mindre mat delas ut och barn tvingas ut på gatorna för att hitta något att äta – och riskerar att utsättas för ännu värre saker…
Därför är det anmärkningsvärt att förslag om att avskaffa systemet nu lyfts. Den moderatnära tankesmedjan Timbro och Oikos, med anknytning till Sverigedemokraterna, förespråkar i sitt reformprogram Tidö 2.0 att Sverige går ned till noll kvotflyktingar.
Minst lika anmärkningsvärt är att tystnaden är kompakt från andra sidan i politiken. När vänstersinnade Katalys kritiserade förslagen i Tidö 2.0 berörde inte kvotflyktingarna med ett ord.
Det säger något om hur värderingar har förskjutits i Sverige. På bara ett decennium har vi gått från ”öppna era hjärtan” till att inte ens diskutera skydd för de allra mest utsatta – de som inte klarar sig utan internationellt stöd…
Kvotflyktingsystemet är ofta missförstått. Det handlar inte om människor som själva kan ta sig till Europa. Det handlar om dem som är fast i läger, i krigszoner eller under förföljelse – människor utan någon annan väg till skydd…
Det är ett system utformat för att skydda de mest utsatta, i enlighet med humanitära principer som världssamfundet enades om efter två världskrig. Enligt UNHCR:s bedömning är det ungefär 1 procent totalt av de 120 miljonerna på flykt som har detta alldeles akuta behov för sin överlevnad, en försvinnande liten andel att fördela på alla de länder som kan erbjuda en trygghet. För närvarande är Sveriges löfte en årlig kvot på 900 personer, en minskning från 5 000 för några år sedan.
Toussaint ”Tusse” Chiza, artist och ambassadör vid Sverige för UNHCR, var fem år när han springande tvingades fly för livet från sin by i Demokratiska Republiken Kongo. Han separerades från sina föräldrar och togs om hand av sin mammas väninna i ett flyktingläger i Uganda. Väninnan tog ensam hand om nio barn och efter tre år fick de komma till Sverige som kvotflyktingar. Tusse har gått igenom svenska skolan med strålande betyg och är nu en välkänd artist som har vunnit Melodifestivalen.
(”Tusses”) liv visar vad kvotflykting-systemet faktiskt handlar om – att människor som förlorat allt får möjlighet att börja om.
-Åsa Widell, generalsekreterare vid Sverige för UNHCR, debattartikel i Dagens Nyheter
Läs mer https://www.dn.se/debatt/med-kvotflyktingarna-forsvinner-ocksa-var-humanitet/