Jag är marxist av den enkla anledningen att jag tycker att marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalistiska värld vi lever i. Jag menar att den marxistiska teorin behövs för att vi ska kunna orientera oss, ha en riktning för vår kamp, veta var de verkliga motsättningarna i ett samhälle är placerade och bekämpa rätt motståndare.
När marxismen tonas ned i dagens vänsterrörelser menar jag att det har några olyckliga följder. Främst innebär det två saker.
Nämligen 1) Att vi riskerar att bekämpa symptom istället för orsaker. När till exempel rasism växer sig stark ägnar vänstern sig åt att moraliskt fördöma dessa, vad man kallar, “onda krafter” istället för att se till de bakomliggande ekonomiska orsakerna och den vanmakt människor känner inför omöjligheten att politiskt styra över ekonomin.
Och 2) att vi riskerar att bli idealistiska, det vill säga att tro att det är föreställningar, normer, idéer och ideologier som styr samhällsutvecklingen och inte själva produktionssättet. För att tala marxistiska: vänstern reagerar på överbyggnaden och inte på basen. Därmed blir vänstern mindre systemkritisk och mer liberal.
– Nina Björk vid ett föredrag i Oslo