När företag vill göra avvikelser från turordningsreglerna handlar det ofta i praktiken om att de vill göra sig av med äldre anställda, ofta trotjänare, de som blivit slitna/skadade, eller de som anses besvärliga på något sätt, t.ex. fackliga aktivister och personer som vet sin rätt och håller på den.
Arbetsledningen vill gärna behålla lydiga personer och kompisar och personer som ännu inte blivit utslitna, sådana som klarar TEMPOT. Det är just ett sådant subjektivt och tempo-uppskruvande urval som reglerna är till för att förhindra.
Försvagade turordningsregler kan inte kompenseras med “utökade möjligheter till livslångt lärande” och andra poetiska påhitt, inte heller med till exempel förbättrad a-kassa. Sådant hjälper inte mot det sedan trettio år ökande trycket på våra arbetsplatser, som orsakar stressjukdomar, olyckor och utslagning. Det har vi de verkliga, växande trösklar som försvårar för unga, äldre och ovana att få ett arbete trots att de egentligen behövs.
Trösklarna in i arbetslivet består av bortskämda arbetsgivares ständigt ökande krav på färdigutbildad, snabb och lydig personal. Och trösklarna ut, de som kan vara i vägen då man vill putta ut dem som inte uppfyller kraven, ska sänkas. Till och med på Samhall, skapat för att ge meningsfulla arbeten till människor med handikapp och andra arbetshinder, så ryker nu dom som inte klarar tempot och vinstkraven.
– Frances Tuuloskorpi på sin blogg francesblogg