“I samband med valresultatet och de följande regeringsförhandlingarna har frågeställningar kommit till oss. Därför vill vi från DHR göra tydligt att vi aldrig kommer att svika vår grundsyn. De mänskliga rättigheterna är fastslagna av FN:s medlemsländer och av Sveriges riksdag.”
Så börjar ett pressmeddelande som häromdagen sändes ut från funktionsrättsorganisationen DHR. Pressmeddelandet andas en stor oro. Och med det högerradikala SD som det största partiet i det styrande konservativa blocket är oron förståelig.
SD:s valrörelse gick ut på att nedvärdera vissa grupper i samhället och driva tesen att dessa inte tillhör samhällsgemenskapen. Det är en människosyn som alltmer även drabbar människor med funktionsnedsättningar.
– För bara några veckor sedan blev jag utkastad från en restaurang för att jag satt i rullstol. Detta hat, denna förnedrande utsatthet, skulle inte varit möjlig för femton år sedan, berättade nyligen Jonas Franksson, ordförande för STIL, Independent Living i Sverige.
Visst har försämringar skett tidigare. Såväl den borgerliga alliansen som den socialdemokratiska regeringen har angripit LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionsnedsatta. Här har politikerna försökt skylla på ekonomin och kört över det faktum att LSS är en rättighetslagstiftning som ska ha företräde.
Det som kommit i SD-framgångarnas spår är synen på personer med funktionsnedsättningar som mindre värda människor.
Moderaternas häpnadsväckande klassificering av folk i “utanförskap” under valrörelsen bådar här lika illa som SD:s mer öppet utsorterande politik. I de omdebatterade siffrorna räknade Moderaterna in människor med svåra funktionsnedsättningar i gruppen tärande bidragstagare som inte gör rätt för sig.
—Martin Klepke, ledare i Arbetet.