Soja är här i Sverige numera ett marginellt kraftfoder. Dessutom har andelen kraftfoder till svenska kor minskat sedan 1990-talet. Globalt sett är andelen soja stor i många länder med intensiv mjölkproduktion, och den sojan är inte certifierad utan bidrar till avskogning. Det är viktigt att efterfråga svenska animalier om man vill motverka avskogning i Amazonas.
När jordbrukarna odlar mer kraftfoder själva så minskar både transporter och ökar koldioxidupptaget från grödan. På samma sätt är det ju med foderodling för djuren att det utgör ökat koldioxidupptag. Detta måste också tas med i kalkylen.
Djur som trampar mark gör nytta genom sitt bökande i jorden. Dessutom bidrar de till naturlig gödning i stället för konstgödning. Det är tröttsamt med detta generaliserande tjat om kornas klimatförstöring när detta inte gäller de svenska korna.
Ska man äta klimatsmart så ska man äta närproducerat. Det gäller ju att minska transportsträckor över huvud taget.
Vi behöver vårt svenska jordbruk, även det i norra Sverige. För mig framstår jordbruket i norra Sverige som det mest klimatsmarta och ekologiska i det stora hela. Vi har mejerier som tar mjölk endast från gårdarna häruppe. Det gäller för våra politiker att kraftigt slåss för det norrländska jordbruket. Även vi vill ha öppna landskap med betande får och nöt, lamm och kalvar. Det mest hållbara är att ha både djur och grödor, där man använder marken växelvis. Det förstod man förr och det gäller fortfarande.
Slutsats: Man måste inte bli vegan eller vegetarian för att leva klimatsmart. Däremot måste man äta svenskt för att kunna kalla sig klimatsmart. Hur det rimmar med all frihandel kan man ju fråga sig.
– Görel Thurdin, före detta miljöminister i tidningen Allehanda