“Välfärd måste skapas innan den fördelas” rubricerar tidningen (Sydsvenskan) sin huvudledare (9/8), en truism som alltid gått arm i arm med det högerliberala skallet mot “skattetrycket”.
“Alltför väl känner vi den sången”, för att citera den gamle socialliberalen Herbert Tingsten.
Trots att en välskött ekonomi skapat tillväxt och buffert för kraftfulla insatser mot coronapandemin, växer klyftorna i Sverige. Borde inte detta vara tillräckligt för att även liberaler drog öronen åt sig? Men nej, samtidigt som Liberalerna står bakom januariavtalets skrivningar om att en skattereform ska “utjämna dagens växande ekonomiska klyftor” skriver tidningen i sin ledare att denna “skattereform måste kompletteras med förslag som samtidigt skyddar de drivkrafter som ger tillväxt och resurser att fördelas”.
Nu hör emellertid till saken att de “drivkrafter” som liberaler närmast tänker på är överbeskyddade i dagens Sverige. Och detta närmast monumentala skydd ska nu enligt januariavtalet ytterligare förstärkas genom en ökning av rutavdraget från 50 000 till 75 000 kronor. Som lök på en redan stinn avdragslax vill liberalerna också sänka inkomstskatter och öka rotavdraget.
Hur generösa skattesänkningar och skattesubventionerade hushållstjänster ska kunna kombineras med ekonomisk återhämtning och välfärdens återuppbyggnad i spåren av coronakrisen, återstår verkligen för liberaler att berätta för svenska folket.
–Bengt Silfverstrand, läsarbrev i Sydsvenskan.