Medelklassen är Liberalernas målgrupp. Det har tydligt framgått av Johan Pehrsons tal vid valupptakten i Norrköping och senare i Almedalen. Liberalerna, som förr ofta kallade sig ett idéparti, uppträder nu med inriktning på en särskild samhällsklass.
Det finns skäl att lyfta fram medelklassen. Samhällen utan en bred medelklass med arbete har svårt att utveckla välfärden. Många historiska erfarenheter visar också att stor medelklass kan bidra till att samhället blir mer stabilt.
Men att sätta medelklassen i centrum kan inte få vara nog. Det försöker också kristdemokraterna göra – med mer auktoritär agenda än Liberalerna.
Inriktningen på medelklassen leder till en tävling om bättre ekonomiska villkor för en viss gruppering: lägre bensinskatter, motvilja mot flygskatter, ovilja att godta åtstramningar för enskilda för att på allvar minska klimathotet. Denna inriktning leder till bekvämlighet.
Villa, Volvo, vovve, predikar Kd. Padel, trädgård, grillning, mässar Mats Persson, L:s ekonomiska talesperson, lite modernt.
Men ser man till fakta så har medelklassen aldrig haft det så bra materiellt. Varor och tjänster har på sistone blivit dyrare – men detta efter tjugo års tillväxt i löner och standard.
Nu vill nye partiledaren Johan Pehrson förvandla Liberalerna från ett idéparti, som det varit sedan Bertil Ohlins och Bengt Westerbergs partiledartid, till ett intresseparti för en särskild klass. Det är en radikal förändring, en konservativ omvandling.
Detta får effekter. Även Sd som alltid betraktat L som huvudfiende tar intryck. Johan Pehrson är den enda liberalen i riksdagen som jag litar på, sa Jimmie Åkesson (SR:s partiledarintervju, juni 2022).
Vilken Judaskyss!
En gång i tiden, för det dåvarande Folkpartiet, var kampen för Det glömda Sverige en central del av det politiska budskapet. Nu tycks Liberalerna till stor del ha glömt just detta Sverige: ensamstående med barn, arbetslösa, hemlösa, strävsamma flyktingar (t ex afghaner) som utvisas…
Bättra på detta minne!
—Olof Kleberg, ledare i Västerbottens-Kuriren.