“Därför har regeringen i dag beslutat om tilläggsdirektiv till utredningen om tryggare bostadsområden, som öppnar för att föreslå skärpta regler för vräkning även när det är hyresgästens barn som begått brott. (…) i grund och botten handlar detta om vad vi som samhälle vill och kan acceptera. Om vi tolererar stök …”
Tidigare har Tidöpartierna deklarerat att personer ska kunna utvisas på grund av bristande vandel, nu ska stökiga barn kunna vara grund för vräkning av hela familjer. Att förslaget är undertecknat i Aftonbladet av SD:s Richard Jomshof förvånar kanske inte någon. Rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter har, milt uttryckt, aldrig varit partiets paradgren.
Lite mer förvånande är det ändå att Gunnar Strömmer (M), stiftare och tidigare chef för Centrum för rättvisa, har glidit så långt ifrån sina tidigare ideal om rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter.
Men det verkliga beviset för hur illa ställt det är i det här landet, hur långt ut i avgrunden vi befinner oss, är Juno Bloms (L) undertecknande. Blom, som utöver att tidigare ha varit partisekreterare för Liberalerna har varit starkt profilerad i barns rätt i samhället vill nu kunna ställa hela familjer på gatan för att icke straffmyndiga barn varit stökiga.
Blom blir därmed inte bara det yttersta beviset för att Liberalerna lämnat allt vad liberalism och mänskliga fri- och rättigheter heter bakom sig. Blom blir också beviset för att rättsstaten väger extremt lätt, inte bara för förtals-Busch, järnrörs-SD och ålfångande moderater, utan för alla de fyra Tidöpartierna.
Det verkliga hotet mot rättsstaten är varken stökiga barn eller gängkriminella, det verkliga hotet är de som ockuperat Rosenbad.
—Lennart Fernström, ledare i Syre.