Ali går en vårdutbildning sedan hösten 2017. Efter den första praktiken på ett äldreboende erbjöds han sommarjobb. Hans respektfulla och omtänksamma sätt och hans öppna och positiva bemötande av både kollegor och patienter gjorde honom omtyckt. Ali kom till Sverige från Afghanistan sommaren 2015 och är väl integrerad i det svenska samhället.
Han kunde inte ta jobbet, trots att han behövdes, eftersom han saknade arbetstillstånd. En vanlig situation för dessa arbetsvilliga ungdomar. Vårdsektorn ropar efter folk.
Många finns redan på gymnasiet, andra i förberedelseklasser för gymnasiet. De är oftast starkt motiverade och arbetsamma. Det är dokumenterat att de är den invandrargrupp som först kommer i arbete. De är ofta sekulariserade och har tagit starkt avstånd från de förtryckande traditioner som drivit dem på flykt.
Att utvisa ungdomar som varit i Sverige i flera år, är ett nationalekonomiskt slöseri. Det är att göra sig av med en resurs av stor betydelse för Sverige… Själva utvisningarna utgör en långvarig och kostsam process. Hittills har bara några hundra “frivilligt” lämnat Sverige och ännu färre utvisats med tvång. Tragiken är uppenbar.
Ett stopp för utvisningar till Afghanistan är den enda rationella och ekonomiskt försvarbara åtgärden. Ungdomarna behövs här i en rad bristyrken och många är redan en del i svenska familjer.
– Jan Stattin, insändare på DN Åsikt