Sveriges ansökan om Nato-medlemskap bör läggas på is, anslutningsprocessen behöver stoppas upp åtminstone till sommaren 2023. Vi bör göra det för Sveriges skull, för demokratins skull och för Turkiets skull. Beslutet om Sveriges inträde i Nato hastades fram före valet i somras.
Beslutet togs i praktiken utan ordentlig analys och debatt, och utan möjlighet för väljarna att avgöra frågan i val eller folkomröstning. Frågan hade inte blivit aktuell utan Rysslands olagliga och blodiga krig mot Ukraina. Putins överfall på grannlandet fick svenskarna och Socialdemokraterna att ändra inställning till Nato. Rysslands agerande har varit Natoanhängarnas främsta argument.
Många svenskar har fruktat att även vi skulle kunna bli anfallna av Ryssland. Men något akut säkerhetspolitiskt argument för att hasta fram Natobeslutet har aldrig funnits. Hotbilden om ett enskilt ryskt anfall mot just Sverige har aldrig varit realistisk. Sverige är inte Ukraina varken historiskt, politiskt eller geografiskt…
Nu kan vi se att ett Natomedlemskap direkt inverkar negativt på våra möjligheter att föra en självständig utrikespolitik för fred och mänskliga rättigheter. Den svenska regeringen tiger och kröker rygg inför Turkiets despot Erdoğan när han gör det som Putin gör, inskränker demokratin, fängslar kritiker och anfaller grannländer…
Högerns stora svaghet i utrikespolitiken är dess enögdhet. Man kritiserar på goda grunder Iran, Kina och Ryssland, men är helt oförmögen att kritisera uppenbara demokratiska inskränkningar och förtryck i Turkiet eller folkrättsbrott och statskupper fjärrstyrda av USA. Detta förstärks nu av lojaliteten med Nato. Det blir en inkonsekvent politik med låg trovärdighet. Regeringen har avvecklat den feministiska utrikespolitiken och på kort tid effektivt förstört Sveriges trovärdighet i klimatpolitiken. Sveriges utrikespolitik riskerar att reduceras till ett trist eko av det som sägs i Washington och Ankara.
Dessa stora omläggningar av svensk utrikespolitik sker utan mycket debatt med argumentet är att Sverige måste göra det som Natomedlemskapet kräver. Det försvagar våra möjligheter att i framtiden trovärdigt agera för fred, kärnvapennedrustning och mänskliga rättigheter. En framgångsrik och folkligt förankrad utrikespolitik avvecklas med vår alliansfrihet…
Natoanpassningen påverkar därmed inte bara vår utrikespolitik, säkerhetspolitik och vapenexport, den riskerar dessutom att påverka vår asylpolitik, yttrande- och demonstrationsfrihet. Varningsklockorna borde ringa hos fler än övertygade Natomotståndare.
Den svenska regeringen har blivit ett redskap för Turkiets president Erdoğan. Att bossa runt med Sveriges statsminister och utrikesminister har blivit en viktig del av hans valkampanj för att bli återvald nästa sommar.
—Jonas Sjöstedt, krönika i Dagens Arena.