Det som sker i Palestina handlar inte om någon uråldrig tvekamp mellan araber och judar som har pågått sedan tidernas begynnelse, och inte om en regelrätt konflikt mellan två nationer eller folkgrupper.
Det vi ser är ett resultat av flera inbördes sammanhängande faktorer: uppkomsten av moderna nationalstater och modern nationalism, såväl arabisk som judisk, imperialismens inträngande i Mellanöstern, sioniströrelsens med naturnödvändighet våldsamma, europeiskt inspirerade bosättarkoloniala metoder för att ”förvandla Palestina till Israels land”, med den tidige sionistledaren Zeev Jabotinskys ord, och palestinsk civil olydnad och våldsamt motstånd mot dessa metoder.
Vidare har detta krig aldrig pågått bara mellan sionismen och Israel å ena sidan och palestinierna å den andra, med sporadiskt stöd från arabiskt och annat håll åt den senare parten. Det har alltid handlat om långtgående ingripanden till sioniströrelsens och Israels fördel från samtidens stormakter: från Storbritannien fram till andra världskriget och senare från USA, Sovjetunionen, Frankrike med flera.
Stormakterna har aldrig varit opartiska eller medlare, de var och är fortfarande aktörer som stödjer Israel i kriget. De båda parterna i kriget mellan kolonisatörer och koloniserade, förtryckare och förtryckta, har aldrig varit ens tillnärmelsevis jämnstarka. Vågskålen har hela tiden tippat över till fördel för sionismen och Israel.
Tesen har utan tvivel bekräftats av händelserna från och med den 7 oktober 2023. Den ojämlika maktbalansen framgår av de oproportionerliga dödssiffrorna, förstörelsen och folkförflyttningarna…
Sett till civila förluster och raserade hem på båda sidorna har det varit den dödligaste episoden under hela det långa kriget, åtminstone sedan 1948. När jag skriver detta uppgår den totala dödssiffran enbart bland civilbefolkningen (inklusive 7000–8 000 palestinier som saknas och som sannolikt inte är i livet) till drygt 30 000 palestinier och drygt 800 israeler. Det är med råge det största antalet palestinska dödsoffer under alla faser i det hundraåriga kriget. Aldrig tidigare har så många palestinska civila dödats.
Att en till synes ändlös räcka av massövergrepp mot befolkningen i Gaza har visats i traditionella mediekanaler och strömmats i realtid på sociala medier har förstärkt effekterna. Det är första gången som en generation av unga över hela världen har sett liknande bilder av blodbad under flera månader i sträck; det har utlöst massdemonstrationer och en större allmän upprördhet än någonsin över hela jorden.
Kriget mot Palestina har gått in i en särskilt dödlig, mycket destruktiv ny fas som innehåller flera förändringsfaktorer, samtidigt som många huvudlinjer från de föregående faserna under detta hundraåriga krig fortfarande finns i bakgrunden.
-Rashid Khalidi, essä i Parabol
Läs mer https://www.parabol.press/kriget-mot-palestina-sa-kan-det-sluta/