Hur kommer det sig att den ena konspirationsidén efter den andra vävs samman? Att de uppstår? Tja, ska vi nu vara ärliga så har maktens män en inte obetydlig del i att de uppstått. De har nämligen titt som tätt ljugit för sina medborgare.
I Sverige ljögs från eliter i såväl politiken som näringslivet om svensk vapensmuggling, om samarbetet under kalla kriget med USA trots att den offentliga bilden var neutralitet, om de där planen, som inte var så oskyldiga, som sköts ner över Östersjön av Sovjet… I nationens intresse, kanske de tänkte. Eller om det var i sitt eget.
En av de mer dyrbara lögnerna – såväl i människors liv som i gödande av terrorism – är den som George W Bush och Tony Blair medvetet sjösatte om Iraks massförstörelsevapen. Ett krig startades med oerhörda följder, inte minst i efterdyningarna. De ljög, Blair vände blad och lögnen gödde framväxten av IS.
När sanningen sipprar ut så tittar eliterna bort och säger att nu vänder vi blad.
Den där attityden – lögner och sedan uppträdande som om de inte betydde något – skapar förstås misstro och göder de som, med hjärnans fäbless för att hitta samband som inte finns, gör det till en livsstil att leva i bubblor där konspirationsteorier värnas, stärks och sprids.
—Birger Schlaug, på egen blogg.