Ända sedan de första människorna vandrade på jorden har våra liv styrts av naturens resurser. Jägarna och samlarna fick följa djuren och bönderna anpassa sig efter jordarna som de brukade. Men för oss i väst i dag verkar naturresurser finnas i överflöd. Fyllt på hyllorna i butiken och låga priser – varför klaga?
Dagens människor förbrukar naturresurser i en otrolig takt. Med moderna maskiner och tekniker kan en människa idag använda naturresurser i en takt som tidigare tagit många människor många generationer. Med det moderna jordbruket kan miljarder människor mättas, samtidigt som mängden jordbrukare blir färre och färre. Människans förståelse för naturens processer och fri handel har lyft många ur fattigdom, men den fria marknad som i dag dominerar handeln av naturresurser har även baksidor.
Det kan sanden på ett bra sätt exemplifiera. Med ökat välstånd har behovet av sand ökat explosionsartat. Lika mycket betong som göts i USA under hela det nittonde århundradet, använder Kina på bara tre år.
På den fria marknaden får den som betalar mest för sanden använda den. Det gör att Dubai med oljepengar kan köpa sand till sina stränder, sand som hade kunnat göra mycket mer nytta i solceller eller bara ligga och vänta på framtida behov. Frågan är om våra begränsade naturresurser verkligen ska gå till högstbjudande. Med den kunskap vi har idag verkar det mer och mer förlegat.
Ett svenskt exempel på hur naturresurser enbart ses som en inkomstkälla är minerallagen och koncessionssystemet. I den svenska berggrunden finns många värdefulla mineraler, men prospektering, letandet efter dem, är dyrt. Staten har gjort en stor del av prospekteringen, men för att uppmuntra till privat prospektering finns ett särskilt koncessionssystem…
Självklart krävs miljötillstånd, men utgångspunkten är att mineral ska brytas om det kan göras med vinst. Värdet i att för framtiden ha en god tillgång till mineraler erkänns inte av lagen…
Miljölagstiftningen som skyddar miljön från skada är inte tillräckligt. Vi måste hushålla med våra naturresurser.
Till skillnad från våra förfäder har vi lyckats slå oss fria från naturens begränsningar. Allt finns i otroliga mängder. Kött, betong och gnistrande sand behöver ingen gå utan. Men oändligt med tid fick vi inte. I framtiden kommer vi också att behöva mineraler, åkermark, orörda och brukade skogar, levande sjöar och hav. Då kan vi inte i dag leva och handla som om det inte fanns en morgondag.
-Gustav Ramestad, krönika i Supermiljöbloggen
Läs mer https://supermiljobloggen.se/kronika/gustav-ramestad-jordens-resurser-ar-inte-oandliga/