Miljöpartister – språkrören – (…) presenterade regeringens och samarbetspartiernas klimat- och miljöbudget. Enligt Per Bolund en “sjutusan till satsning”.
Och enligt Isabella Lövin medför detta att “vi räddar klimatet, naturen och livsvillkoren för kommande generationer”. Nja, så är det ju inte. Men det är nog så långt det gick att komma med den politiska situation som är. En parlamentarisk realitet som är som den är.
Summan som angavs för miljö- och klimatsatsningar uppgick till 9,7 miljarder. Är den stor? Jo, större än i tidigare budgetar. Bra! Samtidigt som den kan jämföras med de 11 miljarder som SAS fått i statsstöd från Sverige och Danmark… Se “Game changer: vi ändrar systemet – inte klimatet”.
Och som sagt: Utifrån det parlamentariska läget – och genom att politiken är fast i tillväxtmantrat – kunde det väl inte bli mer än så. Inte en sjutusan till budget. Men så bra det nog gick att få till det…
Det är så bedrövande tydligt att åtgärder har dilemman som oftast är förknippade med att vi är fångade i ett system där tillväxt är förutsättning. Jakten på ekonomisk tillväxt är på många grundläggande sätt djupt destruktiv. Vi måste helt enkelt lära oss att tagga ner. Ta oss ur system som utgår från idén om evig ekonomisk tillväxt och missuppfattningen om att finansiellt kapital – det vill säga siffror på konton – är viktigare än naturkapital, det vill säga verkligheten…
I sak gäller fortfarande att vi i Sverige “släpper ut” minst åtta gånger så mycket koldioxid genom vårt sätt att leva och konsumera som vi borde göra om vi ska göra vår del av “att rädda klimatet”
—Birger Schlaug, inlägg på egen blogg.