När Stefan Löfven aviserade sin avgång uppstod med ens två diskussioner. Vad är Stefan Löfvens gärning och vem kommer att efterträda honom?
Så vad ska man säga om hans (Stefan Löfvens) gärning? Han höll SD borta från makten, men genomförde själv en flyktingpolitik på EU:s miniminivå. Han lyckades vinna val, men med ett ständigt krympande parti. Han lyckades behålla regeringsmakten i ett svårt parlamentariskt läge. Han har varit en skicklig förhandlare sägs det. Men är det verkligen att vara en skicklig förhandlare när man ger mostståndarsidan allt de vill ha?..
“Jag blev socialdemokrat för att jag i själ och hjärta vet vad ett starkt samhälle betyder”, sa han i sitt sommartal, men under hans ledning har välfärden fortsatt att blöda.
“Jag är socialdemokrat för att jag vet att det finns mer som förenar oss människor än vad som skiljer oss åt”, sa han också, men under hans ledning har ojämlikheten fortsatt öka.
“Jag är socialdemokrat för att jag tror på människans okränkbara värde”, sa han, bara några dagar efter att han sagt “Vi ska aldrig tillbaka till 2015”. Året då mängder av människor visade hur solidaritet ser ut, som öppnade sina hem, organiserade mottagande, mat och sovplatser, till de flyktingar som den hösten nådde Sverige.
Dagens skikt av styrande socialdemokrater gick med under tredje vägens politik, när socialdemokratin skulle gifta sig med nyliberala reformer. Det är vad de är skolade i. Att denna generations politiker till varje pris har velat regera i mitten och hålla den parlamentariska vänstern på avstånd är ingen överraskning…
För Löfven fanns ingen princip som inte kunde kompromissas bort. Det blev inte minst tydligt när det kom till arbetsrätten och marknadshyrorna. Människors trygghet på jobbet och i boendet kunde man lätt slänga upp på förhandlingsbordet för att säkra sitt regeringssamarbete. Inget var heligt förutom regeringsmakten. Det är detta som sedan en lång tid tillbaka är socialdemokratins själ. Tro inget annat.
—Annie Hellquist, ledare i Arbetaren.