Affärsbankerna är de opartiska expertbedömarna av den ekonomiska politiken. Men ska man väcka uppmärksamhet ska man vara näringslivets tankesmed. Det är de två mest självklara slutsatserna när svenska medier i måndags rapporterade om vårbudgeten.
I en TT-artikel som publicerades redan under förmiddagen intervjuas Nordeas chefsekonom Annika Winsth och Swedbanks chefsekonom Mattias Persson, samt, sist i texten, dessutom Konjunkturinstitutets generaldirektör. Texten återges i åtminstone ett tiotal tidningar, bland annat Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Sydsvenskan. Med den spridningen och då den dessutom publiceras tidigt på dagen, sätter bankekonomerna tonen direkt. Här talar expertisen. Expertisen är hyggligt nöjd, visar det sig…
HD-Sydsvenskan låter å sin sida Svensk Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt oemotsagd kommentera budgeten i en längre intervju, en text som sedan citeras i andra medier. Han vill, som alltid, ha sänkta skatter..
Men klatschigast är Timbrochefen Benjamin Dousas angrepp på regeringen. Han vill också ha sänkta skatter och deras tvilling sänkta ersättningar från socialförsäkringarna eller “bidrag”, som det heter på moderatska. Hans ilskna inlägg refereras i åtminstone ett dussin tidningar och han intervjuas även av SVT:s Aktuellt på kvällen.
Det är förstås oemotståndligt för medierna att på detta sätt konstruera en konflikt mellan en tidigare MUF-ordförande och nuvarande näringslivstrumpet och en moderatledd regering. Högerns inbördeskrig, liksom, det ger härliga rubriker. Och medan Timbro dompterar offentligheten är vänsterns tankesmedjor osynliga.
Under dagen ser jag korta synpunkter från Saco, TCO och LO, men jag får vänta ända tills eftermiddagens Studio ett i Sveriges Radio innan jag hör LO:s chefsekonom Laura Hartman lägga ut texten. Hon är dock ingen neutral expert, utan en part i målet. Det förstår man av upplägget, eftersom hon tussas ihop i en debatt med Svenskt Näringslivs ekonom Jonas Frycklund…
Att det ser ut så här är inga nyheter. När tidningen Flamman 2019 granskade vilka ekonomer som intervjuats i 100 artiklar i pressen kom sex av tio från näringslivet, framför allt från arbetsgivarorganisationer, banker och försäkringsbolag. Det var tiofalt fler än från facken och deras närstående organisationer…
Genom kombinationen av mediernas eviga kärlek till bankekonomer och skickliga interventioner från Svenskt Näringsliv och Timbro, som uppenbarligen legat i startgroparna för detta, så förskjuts hela diskussionen åt höger. Den förvandlas till en debatt om huruvida det är bäst att sänka skatterna direkt, eller om man ska vänta till höstbudgeten…
Fixeringen vid näringslivsfolket – dit räknas givetvis också bankekonomerna – innebär ett osynliggörande av ekonomer som inte har betalt av näringslivet.
—Petter Larsson, kulturartikel i Aftonbladet.