Det doftar – nej, stinker – enighet på Folk och försvars rikskonferens, trots att luften utomhus är frisk…
Det är hit alla åker. Rikskonferensen har genomförts varje år sedan 1946 av organisationen Folk och försvar. Bland de 105 medlemmarna finns Svenskt Näringsliv, LO och de politiska ungdomsförbunden. Men också försäkringsbolaget Folksam och organisationer som Svenska Läkare mot Kärnvapen och Svenska kyrkan. I stadgarna står att uppgiften är att “skapa intresse och kunskap bland medborgarna om frågor som påverkar fred, frihet och demokrati och samhällets säkerhet”.
Trots fina ord och bredd bland medlemmarna är det en plats där krigsretoriken och samstämmigheten alltid dominerar. Det är en årlig upprustningskonferens. Varje januari nås vi av samma budskap: Ett väpnat angrepp på Sverige kan inte uteslutas. Tidigare har jag nästan ryckt på axlarna åt det. Ingenting kan väl uteslutas? Någonsin? Nu är läget ett annat. Ryssland har anfallit Ukraina…
Ryssland är i konflikt med det kollektiva väst, konstaterar Micael Bydén, Sveriges överbefälhavare. En person jag pratar med som arbetat mycket med svensk försvarspolitik tycker att Bydén borde “sluta tönta sig med fältuniform”. Det är lätt att hålla med. Men ÖB är en kommunikatör, han signalerar att han är stridsredo och att Sverige är det. Han lovar att Sverige ska bidra från dag ett när vi är med i Nato. Delar av pressläktaren applåderar. Det känns kvavt.
Bydéns budskap upprepas av både statsminister Ulf Kristersson (M) och försvarsminister Pål Jonson (M)…
Sverige har ansökt om Nato-medlemskap. På Högfjällshotellet (i Sälen) är budskapet entydigt: Läget är allvarligt. Livsfarligt. Vi måste omfamna allt som Nato innebär.
Inte mycket sägs om Turkiet och om de övergrepp och bombningar som genomförs av den turkiske despoten Erdoğan. Eller om vårt löfte om vapenexport till turkarna, diskussionerna med dem om att lämna ut olika kurder som Erdoğan ogillar. Allt anses avklarat efter att Kristersson sagt att vi inte kan leva upp till alla krav och Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg sagt att Sverige lever upp till avtalet. Vi tycks vara nöjda så. Alla, inklusive journalisterna…
Svensk vapenindustri och vapenexport har tidigare försvarats med argument om att det är nödvändigt för vår alliansfrihet. Nu låter det tvärtom: behovet av en egen försvarsindustri växer när vi är med i en allians. Micael Bydén säger att produktionen av krigsmateriel i Sverige är en fantastiskt fin tradition. ”Det är bara positivt”, säger han. Undrar om anhöriga till civila dödsoffer i Jemen instämmer.
—Eric Rosén, kulturartikel i Aftonbladet.