Inom kort förväntas regeringen lägga ytterligare ett förslag om höjd pensionsålder. Det är bara ett år sen sist. Då höjdes gränsen för när man kunde gå i pension från 61 till 62 år, i år är de sex partierna i pensionsgruppen överens om att man från och med 2023 ska kunna gå i pension tidigast vid 63 år – med en gräns för när man kan få garantipension vid 66.
Och ja, det kommer förstås väcka stark oro i exakt samma grupper som oroades över förra höjningen. Inte minst som det känns som att regeringen och pensionsgruppen börjar i fel ände.för de på fysiskt utslitande jobb.
För visst, det är sant. Svenskarna lever generellt längre. Vi kommer generellt ut på arbetsmarknaden allt senare i livet. För många med högre utbildning nästan ett decennium senare än för 30 år sedan!
Går vi i pension vid 65 och då förväntas leva i ytterligare 20 år efter det betyder det 35-40 yrkesverksamma år – minus eventuell föräldraledighet – och hela 45–50 icke yrkesverksamma år för allt större grupper. Den sitsen delar Sverige med övriga Europa. I Danmark har man redan sjösatt ett pensionssystem som vid år 2050 pressat upp pensionsåldern till 72 år!..
Vilka är det som lämnar arbetsmarknaden tidigt? Ja, det är huvudsakligen de som helt enkelt är utslitna och inte orkar jobba längre nästan oavsett vilka ekonomiska konsekvenser politiker skulle genomdriva för att antingen bestraffa dem för att ha slutat “för tidigt” eller belöna dem för att de jobbar längre. Hot eller löfte om mindre eller mer pengar spelar ingen roll om man inte orkar och kan.
Här finns också anledning att påminna om att det där med att svenskar “lever allt längre” som vi tjatar om så ofta, har en rätt tydlig klassmarkör. Inte alla grupper lever längre än förr. Inte alla grupper kan hoppas och räkna med 20 friska år efter pensionering.
Regeringen och pensionsgruppen borde därför börja från rätt ände och följa LO och pensionärsorganisationernas krav på att avsätta mer pengar till den allmänna pensionen.
—Sussane Sjöstedt, ledare i Västerbottens Folkblad.