Är mer trygghet för anställda ett hinder för utveckling och nya jobb? Det är frågan. Mer makt till arbetsgivarna behövs för att minska arbetslösheten och då måste företagen ha mer frihet att välja vilka anställda man vill sparka.
Det är ett påstående som under lång tid körts på ackord utan någon som helst bevisföring. Ett annat sådant totalt dominerande antagande utan sakligt understöd är att den nuvarande lagstiftningen på arbetsmarknaden är en förlegad historisk kvarleva från 1970-talet. Det var då det uråldriga systemet med paragraf 32 ersattes av medbestämmande, anställningsskydd och ny arbetsmiljölag. Den ökända bestämmelsen, som skrotades, hade gett arbetsgivaren makten att fritt antaga och avskeda arbetare och tjänstemän.
Slutsats: det är alltså förlegat att upprätthålla en viss rättssäkerhet för den enskilde löntagaren vid avsked. Ingen tycks tänka den självklara tanken – att när nu arbetsgivaren ska få tillbaka en del av sin makt att godtyckligt sparka arbetstagare, så är ju det en tillbakagång hela vägen till en tid då demokratin motarbetades. Vi förflyttar oss alltså ett helt sekel bort från nuet…
I överenskommelsen med MP, C och L heter det att “Arbetsrätten moderniseras.” Fel! Det är tvärtom – en föråldring till en hierarkisk tid där socialdemokratin slogs för rätten till reglerad arbetstid, semester, säkra arbetsplatser, tjänstepension och som sedan fortsatte i nutid med medbestämmande och så den där tryggheten i anställningen…
I de nya regler som enmansutredaren justitierådet Gudmund Toijer nu föreslår, finns rätten för företag med max 15 anställda att säga upp personal utan att facket kan ogiltigförklara beslutet. Hokus pokus så försvann kravet att det måste finnas saklig grund för uppsägning…
I Svenska Dagbladet skriver liberalernas Nyamko Sabuni att de nya reglerna är till för att ge “företagen trygghet att våga anställa fler.” Just den tryggheten handlar om att den som redan har mest makt ska ha ännu mer så att det blir enkelt att sparka dem man anställt. Frågan gäller alltså om mer trygghet ger fler jobb. De som bestämmer har bestämt att svaret är – nej, om det är löntagarnas trygghet som ska bestå. Men om den monteras ned och gives till arbetsgivaren så blir det mindre arbetslöshet. Inte ens i Grönköping vore detta totalt ologiska och absurda tänkande möjligt.
—Jan Scherman, krönika i Dagens Arbete.