3,6 miljoner kronor är skillnaden mellan kvinnors och mäns livslön. Det gapet måste täppas till. Vi behöver rejält höjda löner för att klara försörjningen i dag och få en pension som går att leva på.
Allt blir dyrare. Maten, hyrorna, kollektivtrafiken, kläderna. Det enda som inte höjs är våra löner. Prisökningarna går till vinster; livsmedelskedjor, bensinbolag, elbolag gör rekordvinster. Storbankerna har utdelningsfest, men vi är inte bjudna. Det finns pengar.
Elpriset har skjutit i höjden och vissa hushåll kompenseras. Men elstödet tas ur fel kassa. Staten ska inte betala. Pengarna behövs i den offentliga välfärden. Elbolagens vinster ska betala elstödet.
Öka resurserna till välfärden – höj lönerna och anställ fler! Trots applåder och vallöften hotas välfärden av nedskärningar. Men det finns inget mer att spara på, personalen kan inte springa fortare eller jobba fler dubbelpass…
Nej till nedskärningar i välfärden – höj skatten för de rika! Kommunals ordförande, Malin Ragnegård säger: “vi måste satsa på de lägst avlönade i årets avtalsrörelse” och fortsätter med “vi ska inte ha fattiga arbetare i Sverige”.
Helt överens. Men då duger det inte det inte med de låga lönekrav som Kommunal ställer. De äts upp av prisökningarna och följden blir rena reallönesänkningar. I avtalsrörelsen måste kvinnors löner höjas.
Om facken viker ner sig och sätter ett lågt “märke” säger vi: Kräv mer – dumpa märket!
Höj kvinnors löner – stäng lönegapet! Rädda välfärden – beskatta de rika!
—Elvira Spiik, debattartikel i Folkbladet, Västerbotten.