När vi summerar året 2019 är den svensk som har satt störst avtryck i omvärlden inte någon av våra idrottare eller musiker. Det är inte heller någon av våra politiker eller ens Svenska Akademien – utan en sextonårig politisk aktivist, som nyligen utsågs till Årets person av amerikanska Time Magazine.
Att hon är just svensk är i sammanhanget av underordnad betydelse. Hennes budskap är så långt ifrån nationellt och lokalt som det går att komma – det är globalt, och att hon är den första svensken som tilldelas utmärkelsen är bara av betydelse som en måttstock på hur långt det har nått; generationer av svenska utrikes- och statsministrar har kommit och gått i sina försök att påverka omvärlden, men ingen av dem har lyckats ställa sig i dess centrum på samma sätt som Greta Thunberg har gjort.
Hennes insats i att lyfta den pågående klimatförändringen från en passiv medvetenhet om att den pågår till en aktiv insats mot det rådande nödläget är imponerande – och den är i ordets sanna betydelse radikal…
Vi vet att den globala uppvärmningen hotar att göra alla andra värden, ekonomiska och sociala, värdelösa – ändå fortsätter vi att tala om och prioritera en tillväxt som bygger på förbränningen av fossila bränslen. Greta Thunbergs insats är i sanning imponerande – men det allra mest chockerande är att det är på henne det här ansvaret har landat.
Hur kan det komma sig att en hel värld och en helt politisk kultur är så maktlös och så oförmögen att ta ansvar, att det krävs en osedvanligt modig sextonårig flicka för att – förhoppningsvis – ändra på det?
-Måns Wadensjö, krönika i Norrländska Socialdemokraten