Under sista veckan i augusti, och första veckan i september samlades över fyrtio båtar från olika delar av världen för att segla mot Gaza. Ombord fanns läkare, människorättsförsvarare och frivilliga.
Vanliga människor som ville göra det regeringar inte lyckats med, att få stopp på kriget och leverera humanitär hjälp till folket i Gaza. Målet var inte att provocera. Målet var att få ett stopp på den militära aggressionen. Målet var att rädda liv…
Men fartygen nådde aldrig fram. De bordades av israelisk militär. Deltagarna greps och fördes till förvar eller fängelse. Vissa deporterades snabbt. Andra hölls kvar under hårda förhållanden, bland annat Greta Thunberg och de svenska deltagarna…
En av deltagarna vittnar om 48 timmar utan mat, och 36 timmar utan vatten. Hon berättar att 59 personer placerades i en bur i fem timmar i solen. De tvingades stå på knä i flera timmar.
Och det var inget misstag. Planen var att avskräcka framtida solidaritet, att tysta deras protest, deras vilja att hjälpa. Det skedde mot fredliga, obeväpnade civila, som endast försökt leverera hjälp till en svältande befolkning…
Vad gjorde svenska regeringen? Regeringen uttryckte “viss oro”. Utrikesministern sa att rapporterna var “mycket allvarliga, om de stämmer”. Detta trots att vittnesmål från deltagare hade kommit fram. Det är ett svek…
Det är en grundläggande uppgift för varje stat att skydda sina medborgares rättigheter, att stå upp för folkrätten, att stå upp för yttrandefriheten och stå upp för mänskliga rättigheter…
När Sverige tagit flera steg tillbaka och kraven på att egna medborgare behandlas värdigt i fångenskap saknas, sänder det ett budskap. Mänskliga rättigheter gäller inte nu. Inte just där.
Det som sker i Gaza är inte enbart brott mot palestinierna, det är brott mot mänskligheten. Det är en skam som vi kommer att bära med oss.
-Sara Benabdellah, krönika i Dagens Arena
Läs mer https://www.dagensarena.se/opinion/de-gjorde-det-sverige-inte-vagade/