Gorbatjov är tveklöst en av de tre, fyra personer som påverkat den tid vi nu lever i mest av alla. Han fascinerade redan när jag var barn och ju mer jag läste senare i livet, desto mer intressant blev det.
På bara sju år avslutade han det kalla kriget och dess kapprustning, i ett läge där få trodde att det var möjligt, och gav världen en 30-årig respit från rädslan för kärnvapenkrig. Han visade att även i det förstelnade sovjetiska samhällssystemet levde drömmen om att kombinera frihet och socialism. Inte bara bland befolkningen, utan även bland viktiga delar av eliten.
Han älskades först för sin idealism i både Öst och Väst, medan den utveckling han startade med tiden väckte en befogad rädsla i Syd för att det sovjetiska stödet till befrielserörelserna där skulle dras undan, vilket senare också skedde.
Men Gorbatjov misslyckades också med att reformera den sovjetiska ekonomin, och blev djupt impopulär på grund av det samhällssammanbrott som blev följden. Han gjorde tveklöst stora misstag, men liksom reformatorerna i Kina, som lyckades dramatiskt mycket bättre med sina ekonomiska reformer, försökte han korrigera dem i efterhand. Till skillnad från det kinesiska kommunistpartiets ledare hade Gorbatjov dock verkligen demokratiserat sitt land och släppt löst krafter han inte kunde kontrollera.
Snart utmanövrerades han av mer cyniska motspelare på alla sidor. Vissa var konservativa, som kuppmakarna 1991, och andra förtäckt prokapitalistiska, som den ryske delrepublikens president Boris Jeltsin, som mot Gorbatjovs vilja upplöste Sovjetunionen och införde den nyliberala chockterapin i Ryssland.
Men ingen kan ta ifrån kommunisten Gorbatjov att han demokratiserade Sovjetunionen. Detta medan “liberalen” Jeltsin och hans nyrika oligarker och västliga stödtrupper raserade såväl den nyfödda ryska demokratin som den ekonomiska utveckling som ändå hade uppnåtts där, för att sedan lämna över makten till Putin.
Gorbatjov visade att höga politiker även kan vara demokratiska visionärer, sluta fred med sina värsta fiender och förändra världen i grunden. Det borde fler lära sig av.
–John Hörnquist, artikel i Flamman.