Jag tror inte att någon egentligen överraskas av den larmsignal som FN:s livsmedelsprogram nu sänder ut allt starkare. Det är bara det att frågor kring världssvält helt kommit i skymundan, särskilt i västvärlden där Rysslands angreppskrig länge nu stått helt i centrum. Det är naturligtvis inte konstigt, det är ett vansinnigt angreppskrig i vårt närområde, men de facto har det lett till att perspektiven smalnat.
Vapenproduktion tenderar att framstå som viktigare än matproduktion. Den svenska regeringen har alltmer enbart Östersjön och Europa som utsiktspunkt och beslöt exempelvis nyligen att avskaffa biståndsstödet till utvecklingsforskning i fattiga länder, med hänvisning till att pengarna behövs bättre i Ukraina. Angreppskrigets effekter på omvärlden har i väst mest handlat om höjda matpriser eller energipriser i välmående länder, men knappast om läget i fattigare länder.
Rent allmänt har alla våra perspektiv krympt. Kanske särskilt i Sverige, där den utdragna Natoprocessen fixerat blicken på allt annat än de globala kriserna och där den övergivna alliansfriheten över en natt fått blicken att skifta 380 grader.
Vi har blivit mer närsynta. Frågan om säkerhetspolitik reduceras till mer pengar till försvaret, men handlar sällan om klimateffekter som försvårar odling. Pandemin som nu nästan är bortglömd bidrog säkert också till att göra oss alla mer nationellt närsynta. De allra flesta av oss är medvetna om den ganska katastrofala underbemanningen i svensk vård och omsorg. Men att det saknas kanske tio, femton miljoner sjuksköterskor i världen och i synnerhet i fattigare länder är knappast något som de flesta ens ägnat en tanke.
Hösten 2015 antog världens samlade stater nya globala utvecklingsmål: Agenda 2015. Antalet mål var 17. Nummer 1 var “Ingen fattigdom”. Mål nummer 2 var “Ingen hunger”…
Sedan några år tillbaka har utvecklingen rört sig bakåt. Det blir värre. FN:s matprogram räcker allt mindre till för de enorma behov som tornar upp sig. “Vi befinner oss vid ett avgörande vägskäl. Vi behöver möta utmaningen att stilla människors omedelbara matbehov, samtidigt som vi stödjer program som bygger hållbara samhällen”. Så ropar FN:s matprogram, WFP, på sin hemsida…
WFP är nu tvungna att minska sitt stöd till svältande människor. “Vi går just igenom en tuff prioriteringsinsats”, sa biträdande chefen för WFP, Carl Skau, när han intervjuades i Dagens Eko. Bidragen från olika länder sjunker nu för första gången och det i en situation där behoven ökar dramatiskt.
—Göran Greider, ledare i Dala-Demokraten.